Kapitel 11 - Avsked
Senaste: När jag skulle ge den till honom drog han ner mig soffan, precis bredvid honom. Han la sina armar om mig. "Now its warm again, I think I dont need another blanket anymore." Jag skrattade. Han kysste mitt hår och snart så hörde jag han snarka. Det var trångt, men jag kunde inte haft en bättre sovplats. Där under hans armar.
________________________________________________________________________________________________
Jag vaknade tidigt på morgonen, även fast det var lördag. Det var vår och solen lyste in genom fönstret. Men det var inte det som väckte mig. Det var klumpen. Klumpen i magen av gråt som bara väntade på att utlösas. Idag skulle dom åka, Niall, Louis, Liam, Harry. Zayn. Den senaste veckan hade jag umgåts med dom mycket. Inte bara med Zayn. Jag hade blivit bra vän med alla och skulle sakna dom enormt. Men Zayn. Min pojkvän, ja, jag hade faktiskt börjat kalla honom för min pojkvän nu, skulle jag nog sakna mest. Han fick mig att känna mig vacker, känna mig riktigt lycklig och riktigt kär. Det hade jag aldrig känt förut. Och nu skulle han resa bort och vi skulle inte träffas på flera månader. Vi skulle såklart skypa, smsa och prata i telefon. Men det var inte samm sak.
Jag reste mig upp, mina ben var alldeles sladdriga. Jag damp ner i sängen igen. Klockan 12 skulle jag möta honom vid hotellet så skulle vi säga hejdå. Vi hade fortfarande inte vågat gå ut så mycket, vi ville inte att människor skulle veta om oss. Fast tidningarna hade redan skvallrat om att dom hade sett Zayn och en okänd tjej sitta på ett café eller gå en promenad. Det fanns bilder, fast dom var på långt avstånd så man såg inte att det var jag. Än.
Jag reste mig upp en en gång och benen löd mig. Jag gick till köket och gjorde i ordning en kopp te. Jag satte mig i soffan och satte på tvn. Tidigt på morgonen gick det sällan något bra, bara barnprogram, nyheter eller bara reklamer. Jag stängde av igen och kollade ut. Solen sken, inte ett moln syntes. Och snart skulle Zayn vara där uppe, i den molnfria himmlen.
Klockan närmade sig tolv, jag drog mig mot tunnelbanan. Jag satte mig och kollade ut genom tunnelbane fönstret, fast man såg för det mesta bara mörker. Mörkt. Precis som Zayns hår. Jag blundade och lutade mig tillbaka. Varför skulle allt påminna mig om Zayn?
"Nästa, Slussen." Sa tunnelbane rösten, jag reste mig upp och gick mot dörrarna. Dörrarna öppnades och folk strömmade in i tunnelbanan. Jag fick pressa mig ut mellan alla människor. Jag började gå mot rulltrapporna. Då såg jag något. Eller någon snarare. I slips, kavaj, finbyxor. Svart hår, uppkammat. Det måste vara hjärnan som spelade mig ett spratt igen. Inte skulle Zayn komma till tunnelbanan när alla såg honom möta upp mig. Men när jag kom närmare började han gå mot mig, leende. Zayns leende. Det måste vara Zayn tänkte jag. Jag kollade lite chockat på honom men log tillbaka. Till slut började jag små springa och kastade mig tillslut i hans famn. Jag kunde märka hur flera av människorna runt om kring glodde på oss och viskade om det verkligen var Zayn eller inte.
"I couldnt wait to see you babe." Viskade han i mitt hår. "And I thought it was time for us to come out like an official couple." Han log mot mig, jag log stort tillbaka. Han böjde sig fram för att kyssa mig och även om jag inte såg så kunde jag märka alla blickar i ryggen jag fick. Det var obehagligt, men just då brydde jag mig inte. Zayn och jag var ett par nu, verkligen!
Vi gick upp hand i hand för trapporna. När vi kommit upp var det det ända jag såg blixtrande kameror och skrikande människor som höll fram mickar. Herregud vad alla hade fått reda på det snabbt.
När vi väl hade skakat av oss alla paparazzis och kom till hotellet kunde jag äntligen andas ut.
"Wow that was though!" Sa jag till honom. "I cant belive you need to handle this almost everyday."
"Well Im used to it." Sa han. Han tog mina händer och kollade in i mina ögon. "I hope it was okay I did that, showing us out public. I just couldnt wait."
"No, I dont mind at all. I was such a adreanalie rush running from all those paparazzis. It was fun!" Skrattade jag. Han skrattade och kysste mig.
"Im glad you're taking it so cool." Plötsligt hoppade alla killar fram ut från badrummet.
"SUPRISE!!" Skrek alla. Jag flög till.
"Such a nice little love speech, almost cryed." Sa Louis och låtsas grät.
"So what should we do now?" Frågade Niall.
"Lets leave those two lovebirds alone." Sa Harry. "They need their time." Jag log tacksamt mot honom. Dom började gå ut.
"We need to leave 1.30 pm!" Sa Liam innan han gick ut. Vi hade en timme på oss.
Vi satte oss i soffan, han satte på tvn och jag la huvudet på hans axel. Vi sa inget på ett litet tag.
"I will miss you." Sa Zayn plötlsigt.
"I will miss you to, so much!" Sa jag. "When are you coming to sweden again?"
"I dont know, but not for a while I think." Jag tog hans hand och kramade den hårt.
"But when we are back in the UK maybe you can come visit me."
"Oh, I would to! But if it isnt in a holliday Im afraid I cant leave. School."
"I see." Han kollade mig djupt i ögonen. "Lets hope you can."
"Of course."
Klockan började närma sig halv två. Han började långsamt samla sina väskor vid dörren. När han var klar och killarna knackade att dom behövde gå så kramade han om mig hårt.
"I will miss you so much." Viskade jag med tårar i ögonen. Han sa inget utan bara kysste mig. Kyssen höll på länge, och tillslut kom killarna in för att tjata på Zayn att komma. Dom kollade chockat på när dom såg mig och Zayn hångla. Vi slutade och jag kollade generat ner på mina fötter. Paul kom också in sekunden efter.
"We need to go now boys! Oh, hi Hanna. Must be hard sayng good bye, huh?" Jag nickade till svar, rädd för att börja gråta om jag börhade prata. Dom andra började gå ut.
Alla åkte ner till nedersta våningen där deras bil väntade. Jag kramade om alla killar innan dom gick in i bilen. När det bara var Zayn kvar kunde jag inte hålla mig för gråt. Jag kramade om honom medans jag grät. Jag brydde mig inte om att alla paparazzis tog en massa bilder och filmade. Jag kunde känna att han grät också. Jag kysste honom. Jag gick åt sidan så att han kunde gå in i bilen.
"I love you." Sa han innan han gick in. Jag kollade chockat på honom, jag hade inte väntat att han skulle säga det där. Jag började gråta ännu mer.
"I love you to Zayn." Han gjorde en slängkyss och hoppade in i bilen.
Kommentarer
Trackback
