Kapitel 5 - Ensamma
Senaste: "Well I bet we should go now." Sa en kille, som lät som Liams röst. Han puttade ut Louis ur rummet. Alla killar gick flinande ut. Nu var vi ensamma.
_________________________________________________________________________________________________
Jag log prövande mot Zayn, han log tillbaka.
"You look beautiful tonight." Sa han och satte sig på soffan.
"Thanks, so do you." Sa jag. Han klappade på sättet bredvid sig som en gest för att jag skulle sätta mig bredvid honom. Jag satte mig stelt bredvid honom, jag svettades floder. Det gjorde jag alltid när jag var nervös.
"So, Im glad you came. You're a really nice girl." Sa han och kollade på mig med sina bruna ögon. Jag la märke till hans ögonfransar. Dom var dom vackraste jag någonsin hade sett.
"Im glad you invited me." Sa jag.
"And, Hanna. You werent at our concert for us right?"
"No, I went there with my friend. She didnt want to go alone."
"I know, Liam told me."
"Alright." Sa jag och log. "But I like you much more know."
"Im glad you do." Han tog mina händer. Jag log och kollade in i hans ögon. Han böjde sig framåt för att kyssa mig. Jag fick panik, jag hade aldrig kysst en kille i hela mitt liv. Precis när vi skulle kyssas så hörde jag ett ljud från rummet bredvid.
"But thats my pizza!!!" Skrek någon. Det lät som Nialls röst. Jag skrattade tyst. Zayn log mot mig.
"They're a bit weird..." Sa han generat.
"I like weird, its boring when its too perfect."
"Well then I'm probably boring." Sa han. Jag visste inte om han var seriös eller inte. "Hehe, just kiddin."
Plöstligt öppnades dörren och killen med det lockiga håret kom inspringande med en pizzsbit i handen. Efter honom kom Niall springande.
"Im only saying this once Harold. Give. Me. My. PIZZA!!" Skrek han. "HARRYYYY!!" Skrek han. Harry slängde sig i soffan och stoppade pizza biten i munnen.
"Hah!" Sa han med munnen full av pizza.
"You need to pay for this!" Sa Niall.
"Guys, please!" Sa Zayn.
"Sorry bro, but Harry tooked my pizza. And he did run in here, so it wasnt my fault."
"And Liam were worried about you." Tillade Niall.
"Why?" Sa Zayn.
"You know... Sex." Sa Niall. Precis då kom Liam in. Zayn kollade på honom.
"Sorry guys, we will just leave you alone now." Sa han.
"Thank god." Sa Zayn. Då kom Louis inspringande.
"Have you kissed jet?"
"Louis, please. Did I disturb you when you had your first date with Eleanor?"
"Okay, I see your point. Lets go boys!" Sa han och alla killar gick ut.
"Sorry. They love to disturbing."
"Its okay, I think they are really fun."
Sen så slutade vi prata och kollade på tvn ett tag. Ingen vågade säga något.
"Oh, before the boys came in. What did we do?" Sa han plötsligt och log mot mig. Jag log tillbaka.
"I dont know." Jag ryckte på axlarna.
"But I do." Han böjde sig fram och kysste mig. Äntligen fick jag min första kyss.
_________________________________________________________________________________________________
Jag log prövande mot Zayn, han log tillbaka.
"You look beautiful tonight." Sa han och satte sig på soffan.
"Thanks, so do you." Sa jag. Han klappade på sättet bredvid sig som en gest för att jag skulle sätta mig bredvid honom. Jag satte mig stelt bredvid honom, jag svettades floder. Det gjorde jag alltid när jag var nervös.
"So, Im glad you came. You're a really nice girl." Sa han och kollade på mig med sina bruna ögon. Jag la märke till hans ögonfransar. Dom var dom vackraste jag någonsin hade sett.
"Im glad you invited me." Sa jag.
"And, Hanna. You werent at our concert for us right?"
"No, I went there with my friend. She didnt want to go alone."
"I know, Liam told me."
"Alright." Sa jag och log. "But I like you much more know."
"Im glad you do." Han tog mina händer. Jag log och kollade in i hans ögon. Han böjde sig framåt för att kyssa mig. Jag fick panik, jag hade aldrig kysst en kille i hela mitt liv. Precis när vi skulle kyssas så hörde jag ett ljud från rummet bredvid.
"But thats my pizza!!!" Skrek någon. Det lät som Nialls röst. Jag skrattade tyst. Zayn log mot mig.
"They're a bit weird..." Sa han generat.
"I like weird, its boring when its too perfect."
"Well then I'm probably boring." Sa han. Jag visste inte om han var seriös eller inte. "Hehe, just kiddin."
Plöstligt öppnades dörren och killen med det lockiga håret kom inspringande med en pizzsbit i handen. Efter honom kom Niall springande.
"Im only saying this once Harold. Give. Me. My. PIZZA!!" Skrek han. "HARRYYYY!!" Skrek han. Harry slängde sig i soffan och stoppade pizza biten i munnen.
"Hah!" Sa han med munnen full av pizza.
"You need to pay for this!" Sa Niall.
"Guys, please!" Sa Zayn.
"Sorry bro, but Harry tooked my pizza. And he did run in here, so it wasnt my fault."
"And Liam were worried about you." Tillade Niall.
"Why?" Sa Zayn.
"You know... Sex." Sa Niall. Precis då kom Liam in. Zayn kollade på honom.
"Sorry guys, we will just leave you alone now." Sa han.
"Thank god." Sa Zayn. Då kom Louis inspringande.
"Have you kissed jet?"
"Louis, please. Did I disturb you when you had your first date with Eleanor?"
"Okay, I see your point. Lets go boys!" Sa han och alla killar gick ut.
"Sorry. They love to disturbing."
"Its okay, I think they are really fun."
Sen så slutade vi prata och kollade på tvn ett tag. Ingen vågade säga något.
"Oh, before the boys came in. What did we do?" Sa han plötsligt och log mot mig. Jag log tillbaka.
"I dont know." Jag ryckte på axlarna.
"But I do." Han böjde sig fram och kysste mig. Äntligen fick jag min första kyss.
Kapitel 4 - Under the lights tonigt, you turned around and you stole my heart with just one look.
Senaste: "Im glad you called Hanna." Sa han och jag kände att mitt hjärta gjorde ett skutt.
_________________________________________________________________________________________________
"Så, vad sa han? Berätta nu!" Sa Klara och dansade omkring mig.
"Det var inget märkvärdigt, vi pratade bara lite..." Sa jag förbigående.
"Detaljer tack!"
"Asså, för så svarade han och var lite förvirrad. Sen fick jag prata lite med Liam, det var han som gav mig Zayns nummer. Sen så fick jag prata lite med Zayn. Men vi pratade bara lite." Sa jag och gjorde en paus. "Vi ska träffas igen på fredag."
"Ska du och Zayn träffas igen!?" Skrek hon.
"Tyst!" Sa jag och slog till henne lätt på armen. "Ja, vi ska träffas. Jag ska komma till deras hotell."
"Hur kan du inte bli helt galen av lycka!?"
"Jo, såklart jag är glad. Men jag tycker inte att det är en sån stor sak."
"Du är helt från en annan planet!" Sa hon och himlade med ögonen.
_________________________________________________________________________________________________
"Så, vad sa han? Berätta nu!" Sa Klara och dansade omkring mig.
"Det var inget märkvärdigt, vi pratade bara lite..." Sa jag förbigående.
"Detaljer tack!"
"Asså, för så svarade han och var lite förvirrad. Sen fick jag prata lite med Liam, det var han som gav mig Zayns nummer. Sen så fick jag prata lite med Zayn. Men vi pratade bara lite." Sa jag och gjorde en paus. "Vi ska träffas igen på fredag."
"Ska du och Zayn träffas igen!?" Skrek hon.
"Tyst!" Sa jag och slog till henne lätt på armen. "Ja, vi ska träffas. Jag ska komma till deras hotell."
"Hur kan du inte bli helt galen av lycka!?"
"Jo, såklart jag är glad. Men jag tycker inte att det är en sån stor sak."
"Du är helt från en annan planet!" Sa hon och himlade med ögonen.
Fredag.
"Okej, du ska träffa honom om tre timmar, vi har mycket att stå i!" Sa Klara och kollade i min garderob.
"Varför kan jag inte bara ha på mig det jag har nu?"
"Snälla, mjukisbyxor och hoodie. Det är gulligt, men du måste imponera!"
"Visst, men något neutralt. Och inget smink."
"Kom igen, lite mascara och läppglans bara?" Sa hon vädjande.
"Nej, jag vill vara helt naturlig. Vi ska ju bara vara på hans hotellrum."
"Visst, dom här jeansen och... den här tröjan!" Sa hon och höll upp mörkblåa tajta jeans som jag nästan aldrig hade använt och en mörk lila t-shirt.
"Visst." Sa jag.
Jag tog upp lappen där jag hade skrivit ner vägbeskrivningarna till Zayns hotell. Han bodde på Grand Hotel, lyxigaste hotellet i Stockholm. Jag hade aldrig i mitt 16-åriga bott där. Jag hade aldrig enns varit i närheten av hotellet.
Jag gick till dörren där en man i grön kappa öppnade dörren.
"Varsågod fröken." Sa han vänligt.
"Tack." Sa jag och log. Jag gick till hissen, där var också en man. Tänk att ha ett sånt jobb, åka upp och ner i hissen varje dag.
"Vilken våning?" Frågade han.
"Ehm." Sa jag och tog upp lappen. "12."
"Okej." Han tryckte på knappen och hissen åkte upp i svindlande fart.
"Tack." Sa jag när dörrarna öppnades och jag gick ut. Jag tog upp lappen, rum 346. Jag gick mot rummet medans magen knöt sig. Jag hade inte varit nervös för träffen förens nu. Vad skulle jag säga? På telefonen var det ganska enkelt. Men nu, när vi skulle se varandra i ögonen. Herre gud, vad hade jag gett in mig på?
Jag ställde mig utanför dörren till rum 346 och tog ett djupt andetag innan jag knackade på dörren. Jag hörde steg innan för dörren. En blond kille öppnade dörren.
"Hello, you must be. Hanna?" Sa han och log.
"Yes, thats me." Sa jag och föröskte låta naturlig, men jag visste nog att jag lät som en robott.
"Ohh, Zayns date!" Sa han och log.
"Niall, go away!" Hörde jag en hes röst från rummet. Det var Zayns. Den blonda killen, som antagligen var Niall log och gick in i rummet. Zayn kom gående mot mig. Hans hår som stog upp när jag såg honom senast låg nu platt ner över huvudet.
"Hi Hanna, how are you?" Sa han och bet sig i läppen.
"Im good, and you?"
"Good." Sa han. "Come in!" Jag gick in efter honom. I rummet satt tre killar i soffan, och bredvid stog Niall.
"Hi Hanna!" Sa dom i kör. Dom reste sig upp och skakade hand med mig. En kille med lockigt hår kysste mig på handen. Zayn gav honom en mördande blick
"Hi." Sa jag och kände hur rodnaden spred sig snabbt i ansiktet.
"Well, I'll bet we should leave you alone lovebirds." Sa en kille med brunt hår och randig tröja. "Who knows what will happen here." Han blinkade mot mig och log.
"Louis, please." Sa Zayn.
"Sorry bro." Sa killen, som antagligen var Louis. "We'll be in the room next doors if you need something. And please, dont moan too loud." Zayn gav honom en mördande blick.
"Well I bet we should go now." Sa en kille, som lät som Liams röst. Han puttade ut Louis ur rummet. Alla killar gick flinande ut. Nu var vi ensamma.
"Okej, du ska träffa honom om tre timmar, vi har mycket att stå i!" Sa Klara och kollade i min garderob.
"Varför kan jag inte bara ha på mig det jag har nu?"
"Snälla, mjukisbyxor och hoodie. Det är gulligt, men du måste imponera!"
"Visst, men något neutralt. Och inget smink."
"Kom igen, lite mascara och läppglans bara?" Sa hon vädjande.
"Nej, jag vill vara helt naturlig. Vi ska ju bara vara på hans hotellrum."
"Visst, dom här jeansen och... den här tröjan!" Sa hon och höll upp mörkblåa tajta jeans som jag nästan aldrig hade använt och en mörk lila t-shirt.
"Visst." Sa jag.
Jag tog upp lappen där jag hade skrivit ner vägbeskrivningarna till Zayns hotell. Han bodde på Grand Hotel, lyxigaste hotellet i Stockholm. Jag hade aldrig i mitt 16-åriga bott där. Jag hade aldrig enns varit i närheten av hotellet.
Jag gick till dörren där en man i grön kappa öppnade dörren.
"Varsågod fröken." Sa han vänligt.
"Tack." Sa jag och log. Jag gick till hissen, där var också en man. Tänk att ha ett sånt jobb, åka upp och ner i hissen varje dag.
"Vilken våning?" Frågade han.
"Ehm." Sa jag och tog upp lappen. "12."
"Okej." Han tryckte på knappen och hissen åkte upp i svindlande fart.
"Tack." Sa jag när dörrarna öppnades och jag gick ut. Jag tog upp lappen, rum 346. Jag gick mot rummet medans magen knöt sig. Jag hade inte varit nervös för träffen förens nu. Vad skulle jag säga? På telefonen var det ganska enkelt. Men nu, när vi skulle se varandra i ögonen. Herre gud, vad hade jag gett in mig på?
Jag ställde mig utanför dörren till rum 346 och tog ett djupt andetag innan jag knackade på dörren. Jag hörde steg innan för dörren. En blond kille öppnade dörren.
"Hello, you must be. Hanna?" Sa han och log.
"Yes, thats me." Sa jag och föröskte låta naturlig, men jag visste nog att jag lät som en robott.
"Ohh, Zayns date!" Sa han och log.
"Niall, go away!" Hörde jag en hes röst från rummet. Det var Zayns. Den blonda killen, som antagligen var Niall log och gick in i rummet. Zayn kom gående mot mig. Hans hår som stog upp när jag såg honom senast låg nu platt ner över huvudet.
"Hi Hanna, how are you?" Sa han och bet sig i läppen.
"Im good, and you?"
"Good." Sa han. "Come in!" Jag gick in efter honom. I rummet satt tre killar i soffan, och bredvid stog Niall.
"Hi Hanna!" Sa dom i kör. Dom reste sig upp och skakade hand med mig. En kille med lockigt hår kysste mig på handen. Zayn gav honom en mördande blick
"Hi." Sa jag och kände hur rodnaden spred sig snabbt i ansiktet.
"Well, I'll bet we should leave you alone lovebirds." Sa en kille med brunt hår och randig tröja. "Who knows what will happen here." Han blinkade mot mig och log.
"Louis, please." Sa Zayn.
"Sorry bro." Sa killen, som antagligen var Louis. "We'll be in the room next doors if you need something. And please, dont moan too loud." Zayn gav honom en mördande blick.
"Well I bet we should go now." Sa en kille, som lät som Liams röst. Han puttade ut Louis ur rummet. Alla killar gick flinande ut. Nu var vi ensamma.
Kapitel 3 - Samtalet
Senaste: En lång kille med en rutig skjorta la en lapp i min bakficka. "Call Zayn, I think he likes you." Viskade han i mitt öra. Jag hade ingen aning vem Zayn var, men jag kunde inte låta bli att hoppas att det var han med det svarta håret.
_________________________________________________________________________________________________
"Skojar du?" Sa Klara och kollade på lappen med Zayns nummer på. "Fick du Zayns nummer...?"
"Jaa, men vem är det?"
Hon himlade med ögonen. "Han med det svarta håret såklart!"
"Jasså..." Sa jag och föröskte få bort rodnaden som spreds sig i ansiktet.
"När du kommer hem, ring honom på en gång förstår du? Sen måste du ringa mig på en gång, jag vill veta allt!"
"Jag vet inte, du borde ringa honom. Jag vet inte enns vem han är. Du förtjänar honom mer."
"Nej nej neeej! Det var du som fick hans nummer, inte jag. Så lova mig att du ringer honom."
"Visst."
Jag öppnade ytterdörren. Mina föräldrar kom genast till hallen.
"Hej sötnos, hur var konserten?" Frågade min mamma Ann.
"Bra." Mumlade jag.
"Du låter inte särskillt entustiastisk." Sa min pappa Jonas.
"Men det var jätte kul, jag måste gå... Jag har läxor." Sa jag och sprang upp till mitt rum. Jag slängde mig på sängen. Jag tog fram lappen med Zayns nummer. Det var lite sjukt att just jag hade fått Zayns nummer. Jag förtjänade det inte enns. Det fanns miljoner med tjejer som drömde om att få Zayns nummer. Men då får jag det. Jag, en tjej som inte enns gillar One Direction.
Jag tog fram telefonen och stängde dörren till mitt rum. Långsamt slog jag in Zayns nummer.
Efter några signaler svarade en hes röst. "Zayn."
Jag hade inga ord.
"Hello...?" Sa han.
"Yes, hi." Började jag. "Some guy gave me your number."
"Wait, what?" Sa han. Sen hörde jag några mumlande röster. "Oh, Liam... Wait a minute." Fler mumlanden.
"Hello, Liam here." Sa en annan kille.
"Ehm, Hi... Im Hanna. Someone gave me Zayns number..." Sa jag tyst.
"Oh yes, that was me! Ehm, I saw how Zayn were looking at you. And I just... he's heart is kind of broken since he's last relationship. So I just did'nt think, hope it was okay."
"Yea, sure! But I was'nt at the concert for you. I was there for my friend, she love you. But I have never listend to your music."
"Okay but can you please talk to Zayn, I actually thinks he likes you."
"Okay, thanks." Sa jag andlöst. "But what should I say?"
"I dont know, just let your hearttalk." Wow, Liam var djup. Jag väntade. Zayns röst kom tillbaka.
"Hello." Sa han.
"Yes hi." Sa jag.
"Hi."
Tystnad. Jag var fruktansvärt blyg, och han verkade också vara det.
"I dont even know your name yet." Sa han plötsligt.
"Its Hanna." Sa jag och fnissade.
"Hanna, nice name." Sa han, och jag kunde nog höra ett leende.
"So, Liam told me your heart has been broken, why?" Frågade jag. "But you dont need to tell me of course, Im like a stranger to you." Tillade jag snabbt.
"Yea, here name was Jessica. I were deeply in love, and I thought she felt the same for me." Började han. "We were dating a couple of months. Then I saw here kissing an another guy. It broke my heart."
"Oh, Im so sorry." Sa jag.
"What about you? Any broken heart?"
"No, Im different from other girls. Guys think Im wierd and they would never want to date me."
"Thats really mean."
"Yeah..."
"Im glad you called Hanna." Sa han och jag kände att mitt hjärta gjorde ett skutt.
_________________________________________________________________________________________________
"Skojar du?" Sa Klara och kollade på lappen med Zayns nummer på. "Fick du Zayns nummer...?"
"Jaa, men vem är det?"
Hon himlade med ögonen. "Han med det svarta håret såklart!"
"Jasså..." Sa jag och föröskte få bort rodnaden som spreds sig i ansiktet.
"När du kommer hem, ring honom på en gång förstår du? Sen måste du ringa mig på en gång, jag vill veta allt!"
"Jag vet inte, du borde ringa honom. Jag vet inte enns vem han är. Du förtjänar honom mer."
"Nej nej neeej! Det var du som fick hans nummer, inte jag. Så lova mig att du ringer honom."
"Visst."
Jag öppnade ytterdörren. Mina föräldrar kom genast till hallen.
"Hej sötnos, hur var konserten?" Frågade min mamma Ann.
"Bra." Mumlade jag.
"Du låter inte särskillt entustiastisk." Sa min pappa Jonas.
"Men det var jätte kul, jag måste gå... Jag har läxor." Sa jag och sprang upp till mitt rum. Jag slängde mig på sängen. Jag tog fram lappen med Zayns nummer. Det var lite sjukt att just jag hade fått Zayns nummer. Jag förtjänade det inte enns. Det fanns miljoner med tjejer som drömde om att få Zayns nummer. Men då får jag det. Jag, en tjej som inte enns gillar One Direction.
Jag tog fram telefonen och stängde dörren till mitt rum. Långsamt slog jag in Zayns nummer.
Efter några signaler svarade en hes röst. "Zayn."
Jag hade inga ord.
"Hello...?" Sa han.
"Yes, hi." Började jag. "Some guy gave me your number."
"Wait, what?" Sa han. Sen hörde jag några mumlande röster. "Oh, Liam... Wait a minute." Fler mumlanden.
"Hello, Liam here." Sa en annan kille.
"Ehm, Hi... Im Hanna. Someone gave me Zayns number..." Sa jag tyst.
"Oh yes, that was me! Ehm, I saw how Zayn were looking at you. And I just... he's heart is kind of broken since he's last relationship. So I just did'nt think, hope it was okay."
"Yea, sure! But I was'nt at the concert for you. I was there for my friend, she love you. But I have never listend to your music."
"Okay but can you please talk to Zayn, I actually thinks he likes you."
"Okay, thanks." Sa jag andlöst. "But what should I say?"
"I dont know, just let your hearttalk." Wow, Liam var djup. Jag väntade. Zayns röst kom tillbaka.
"Hello." Sa han.
"Yes hi." Sa jag.
"Hi."
Tystnad. Jag var fruktansvärt blyg, och han verkade också vara det.
"I dont even know your name yet." Sa han plötsligt.
"Its Hanna." Sa jag och fnissade.
"Hanna, nice name." Sa han, och jag kunde nog höra ett leende.
"So, Liam told me your heart has been broken, why?" Frågade jag. "But you dont need to tell me of course, Im like a stranger to you." Tillade jag snabbt.
"Yea, here name was Jessica. I were deeply in love, and I thought she felt the same for me." Började han. "We were dating a couple of months. Then I saw here kissing an another guy. It broke my heart."
"Oh, Im so sorry." Sa jag.
"What about you? Any broken heart?"
"No, Im different from other girls. Guys think Im wierd and they would never want to date me."
"Thats really mean."
"Yeah..."
"Im glad you called Hanna." Sa han och jag kände att mitt hjärta gjorde ett skutt.
Kapitel 2 - In your arms, I get weak.
Senaste: "Jag vill inte va på en konsert med skrikande tjejer och ett äckligt pojkband."
"Sluta! Kom igen, du kanske ändrar dig för en gång skull..."
"Jag vet inte..."
"Snällaaaa, snälla, snällaaa." Bedjade hon.
"Visst, men du är skyldig mig, något stort."
"Tack, tack, taaack!! Du är bäst, du ska få något riiktigt stort! Älskar dig!"
_________________________________________________________________________________________________
"Ska jag ha den här tröjan, eller nej... Kanske den här?" Sa Klara och höll upp två tröjor framför mig.
"Ta... Den där." Sa jag och pekade på någon medans jag kollade på min mobil.
"Hallå? Fokus!" Sa Klara och tog bort min mobil.
"Men jag skulle få high score!" Sa jag och försökte ta tillbaka den.
"Kan du åtminstonde vara liite engagerad, det är faktiskt den viktigaste kvällen i mitt liv." Sa hon bedjande.
"Visst..." Sa jag och suckade. "Vad ska jag göra?"
"Du kan ge mig smakråd, den här tröjan eller den här?" Sa hon och höll fram de två tröjarna. Jag insåg snabbt att dom kommande timmarna skulle bli olidliga.
Vi intog våra platser precis framför den stora scenen. Det var ett under att hon hade fått sånna bra platser, det gäller att vara ute i tid.
"Åhh, snart kommer dom..." Kved Klara. "Jag kan inte vänta!" Jag kollade runt omkring. Överallt var det massor av tjejer med stora skyltar där det stog saker som "I eat carrots all time!", "I eat my soup with a fork", "Marry me?". Vissa hade till och med med sig tandborstar.Jag fattade inte grejen med någon av dom.
Plötsligt började introt till nån låt börja. Alla började skrika ett öronbedövande skrik. Fem killar kom fram på scenen.
"Your insecure, dont know what for." Började en kille sjunga. Jag kollade på Klara, hon kollade upp på scenen och skrek som en galning.
Efter konserten började alla ljubla ett ljubel som hölls i flera minuter medans killarna på scenen hade ett slags tack tal. "Vilka mesar" Tänkte jag, fast jag kunde inte undgå att tycka att vissa av deras låtar faktiskt var bra. Efter konserten började alla strömma ut från sina platser.
"Ska vi gå?" Undrade jag.
"Är du galen?" Undrade Klara och kollade storögdt på mig. "Nu är det ju autograf dags!" Jag suckade, flera timmar med skrikande tjejer igen nu då.
Efter att vi hade köat, väldigt väldigt länge. Nästan en evighet. Kom vi fram till bordet där killarna satt.
"Hi, can you sign this? And can I take a picture with you...?" Sa Klara andlöst.
"Sure babe!" Sa en kille med en randig tröja. Dom signerade ett foto på dom och reste sig sen upp för att ta en bild. Jag ställde mig lite åt sidan.
"Dont you want to take a picture to?" Sa en kille med svart hår som stog upp. Innan jag han svara tog han mig i armen och försökte dra mig in till bilden. Jag lät mig dras in till honom. Han la armen om mig. Jag kunde inte undgå att bli varm i hela kroppen. Fotografen tog bilden. Klara kramade om alla killar. Sen kramade alla om mig, dom verkade inte fatta att jag inte kom hit för deras skull, utan för min bästa kompis. En lång kille med en rutig skjorta la en lapp i min bakficka. "Call Zayn, I think he likes you." Viskade han i mitt öra. Jag hade ingen aning vem Zayn var, men jag kunde inte låta bli att hoppas att det var han med det svarta håret.
"Sluta! Kom igen, du kanske ändrar dig för en gång skull..."
"Jag vet inte..."
"Snällaaaa, snälla, snällaaa." Bedjade hon.
"Visst, men du är skyldig mig, något stort."
"Tack, tack, taaack!! Du är bäst, du ska få något riiktigt stort! Älskar dig!"
_________________________________________________________________________________________________
"Ska jag ha den här tröjan, eller nej... Kanske den här?" Sa Klara och höll upp två tröjor framför mig.
"Ta... Den där." Sa jag och pekade på någon medans jag kollade på min mobil.
"Hallå? Fokus!" Sa Klara och tog bort min mobil.
"Men jag skulle få high score!" Sa jag och försökte ta tillbaka den.
"Kan du åtminstonde vara liite engagerad, det är faktiskt den viktigaste kvällen i mitt liv." Sa hon bedjande.
"Visst..." Sa jag och suckade. "Vad ska jag göra?"
"Du kan ge mig smakråd, den här tröjan eller den här?" Sa hon och höll fram de två tröjarna. Jag insåg snabbt att dom kommande timmarna skulle bli olidliga.
Vi intog våra platser precis framför den stora scenen. Det var ett under att hon hade fått sånna bra platser, det gäller att vara ute i tid.
"Åhh, snart kommer dom..." Kved Klara. "Jag kan inte vänta!" Jag kollade runt omkring. Överallt var det massor av tjejer med stora skyltar där det stog saker som "I eat carrots all time!", "I eat my soup with a fork", "Marry me?". Vissa hade till och med med sig tandborstar.Jag fattade inte grejen med någon av dom.
Plötsligt började introt till nån låt börja. Alla började skrika ett öronbedövande skrik. Fem killar kom fram på scenen.
"Your insecure, dont know what for." Började en kille sjunga. Jag kollade på Klara, hon kollade upp på scenen och skrek som en galning.
Efter konserten började alla ljubla ett ljubel som hölls i flera minuter medans killarna på scenen hade ett slags tack tal. "Vilka mesar" Tänkte jag, fast jag kunde inte undgå att tycka att vissa av deras låtar faktiskt var bra. Efter konserten började alla strömma ut från sina platser.
"Ska vi gå?" Undrade jag.
"Är du galen?" Undrade Klara och kollade storögdt på mig. "Nu är det ju autograf dags!" Jag suckade, flera timmar med skrikande tjejer igen nu då.
Efter att vi hade köat, väldigt väldigt länge. Nästan en evighet. Kom vi fram till bordet där killarna satt.
"Hi, can you sign this? And can I take a picture with you...?" Sa Klara andlöst.
"Sure babe!" Sa en kille med en randig tröja. Dom signerade ett foto på dom och reste sig sen upp för att ta en bild. Jag ställde mig lite åt sidan.
"Dont you want to take a picture to?" Sa en kille med svart hår som stog upp. Innan jag han svara tog han mig i armen och försökte dra mig in till bilden. Jag lät mig dras in till honom. Han la armen om mig. Jag kunde inte undgå att bli varm i hela kroppen. Fotografen tog bilden. Klara kramade om alla killar. Sen kramade alla om mig, dom verkade inte fatta att jag inte kom hit för deras skull, utan för min bästa kompis. En lång kille med en rutig skjorta la en lapp i min bakficka. "Call Zayn, I think he likes you." Viskade han i mitt öra. Jag hade ingen aning vem Zayn var, men jag kunde inte låta bli att hoppas att det var han med det svarta håret.
Kapitel 1 - Annorlunda
Min mobilringde. Jag kollade på displayen, det var min bästa vän, Klara.
"Hej Klara."
"DU VET INTE VAD SOM NYSS HÄNDE HANNA!!" Skrek hon.
"Vaddå?" Frågade jag trött.
"Jag... Har nyss köpt biljetter til... ONE DIRECTIONS KONSERT!!!!"
"Wow." Sa jag sarkastiskt.
"DU FATTAR INTE, DOM SKA KOMMA HIT... TILL SVERIGE... I SOMMAR... OCH JAG HAR FÅTT PLATSER LÄNGST FRAM!!!"
"Och du berättar det till mig för att...?" Jag hade aldrig gillat One Direction. Dom sjöng smöriga kärleks sånger, jag fattade inte hur vissa kunde bli så galna så fort dom hörde deras namn. Jag själv lyssnade på Frank Sinatra och sånna. Det var bra musik.
"För att jag köpte biljetter till dig med...!" Sa hon försiktigt.
"Varför...?!" Frågade jag.
"Du är min ända vän. Jag vill inte gå själv."
"Men om jag säger nej då?"
"SNÄÄLLA följ med. Jag vill verkligen inte gå själv."
"Jag vill inte va på en konsert med skrikande tjejer och ett äckligt pojkband."
"Sluta! Kom igen, du kanske ändrar dig för en gång skull..."
"Jag vet inte..."
"Snällaaaa, snälla, snällaaa." Bedjade hon.
"Visst, men du är skyldig mig, något stort."
"Tack, tack, taaack!! Du är bäst, du ska få något riiktigt stort! Älskar dig!"
"Hej Klara."
"DU VET INTE VAD SOM NYSS HÄNDE HANNA!!" Skrek hon.
"Vaddå?" Frågade jag trött.
"Jag... Har nyss köpt biljetter til... ONE DIRECTIONS KONSERT!!!!"
"Wow." Sa jag sarkastiskt.
"DU FATTAR INTE, DOM SKA KOMMA HIT... TILL SVERIGE... I SOMMAR... OCH JAG HAR FÅTT PLATSER LÄNGST FRAM!!!"
"Och du berättar det till mig för att...?" Jag hade aldrig gillat One Direction. Dom sjöng smöriga kärleks sånger, jag fattade inte hur vissa kunde bli så galna så fort dom hörde deras namn. Jag själv lyssnade på Frank Sinatra och sånna. Det var bra musik.
"För att jag köpte biljetter till dig med...!" Sa hon försiktigt.
"Varför...?!" Frågade jag.
"Du är min ända vän. Jag vill inte gå själv."
"Men om jag säger nej då?"
"SNÄÄLLA följ med. Jag vill verkligen inte gå själv."
"Jag vill inte va på en konsert med skrikande tjejer och ett äckligt pojkband."
"Sluta! Kom igen, du kanske ändrar dig för en gång skull..."
"Jag vet inte..."
"Snällaaaa, snälla, snällaaa." Bedjade hon.
"Visst, men du är skyldig mig, något stort."
"Tack, tack, taaack!! Du är bäst, du ska få något riiktigt stort! Älskar dig!"
Börjar om!
Jag blev inte så nöjd med min förra, den blev lite skum. Så jag börjar om! Hoppas ni gillar det :)
Min första fanfic
Hello!
Jag är Lisa, en 13 directioner som älskar allt som har med att göra dom där fem killarna i 1D... Så nu tänkte jag göra en fanfic om dom, det är min första, så jag kan inte lova att den blir super bra, men kom gärna med feedback!
Jag är Lisa, en 13 directioner som älskar allt som har med att göra dom där fem killarna i 1D... Så nu tänkte jag göra en fanfic om dom, det är min första, så jag kan inte lova att den blir super bra, men kom gärna med feedback!
