Min mobilringde. Jag kollade på displayen, det var min bästa vän, Klara.
"Hej Klara."
"DU VET INTE VAD SOM NYSS HÄNDE HANNA!!" Skrek hon.
"Vaddå?" Frågade jag trött.
"Jag... Har nyss köpt biljetter til... ONE DIRECTIONS KONSERT!!!!"
"Wow." Sa jag sarkastiskt.
"DU FATTAR INTE, DOM SKA KOMMA HIT... TILL SVERIGE... I SOMMAR... OCH JAG HAR FÅTT PLATSER LÄNGST FRAM!!!"
"Och du berättar det till mig för att...?" Jag hade aldrig gillat One Direction. Dom sjöng smöriga kärleks sånger, jag fattade inte hur vissa kunde bli så galna så fort dom hörde deras namn. Jag själv lyssnade på Frank Sinatra och sånna. Det var bra musik.
"För att jag köpte biljetter till dig med...!" Sa hon försiktigt.
"Varför...?!" Frågade jag.
"Du är min ända vän. Jag vill inte gå själv."
"Men om jag säger nej då?"
"SNÄÄLLA följ med. Jag vill verkligen inte gå själv."
"Jag vill inte va på en konsert med skrikande tjejer och ett äckligt pojkband."
"Sluta! Kom igen, du kanske ändrar dig för en gång skull..."
"Jag vet inte..."
"Snällaaaa, snälla, snällaaa." Bedjade hon.
"Visst, men du är skyldig mig, något stort."
"Tack, tack, taaack!! Du är bäst, du ska få något riiktigt stort! Älskar dig!"