Senaste: "Jag vill inte va på en konsert med skrikande tjejer och ett äckligt pojkband."
"Sluta! Kom igen, du kanske ändrar dig för en gång skull..."
"Jag vet inte..."
"Snällaaaa, snälla, snällaaa." Bedjade hon.
"Visst, men du är skyldig mig, något stort."
"Tack, tack, taaack!! Du är bäst, du ska få något riiktigt stort! Älskar dig!"
_________________________________________________________________________________________________

"Ska jag ha den här tröjan, eller nej... Kanske den här?" Sa Klara och höll upp två tröjor framför mig.
"Ta... Den där." Sa jag och pekade på någon medans jag kollade på min mobil.
"Hallå? Fokus!" Sa Klara och tog bort min mobil.
"Men jag skulle få high score!" Sa jag och försökte ta tillbaka den.
"Kan du åtminstonde vara liite engagerad, det är faktiskt den viktigaste kvällen i mitt liv." Sa hon bedjande.
"Visst..." Sa jag och suckade. "Vad ska jag göra?"
"Du kan ge mig smakråd, den här tröjan eller den här?" Sa hon och höll fram de två tröjarna. Jag insåg snabbt att dom kommande timmarna skulle bli olidliga.

Vi intog våra platser precis framför den stora scenen. Det var ett under att hon hade fått sånna bra platser, det gäller att vara ute i tid.
"Åhh, snart kommer dom..." Kved Klara. "Jag kan inte vänta!" Jag kollade runt omkring. Överallt var det massor av tjejer med stora skyltar där det stog saker som "I eat carrots all time!", "I eat my soup with a fork", "Marry me?". Vissa hade till och med med sig tandborstar.Jag fattade inte grejen med någon av dom.
Plötsligt började introt till nån låt börja. Alla började skrika ett öronbedövande skrik. Fem killar kom fram på scenen.
"Your insecure, dont know what for." Började en kille sjunga. Jag kollade på Klara, hon kollade upp på scenen och skrek som en galning.
Efter konserten började alla ljubla ett ljubel som hölls i flera minuter medans killarna på scenen hade ett slags tack tal. "Vilka mesar" Tänkte jag, fast jag kunde inte undgå att tycka att vissa av deras låtar faktiskt var bra. Efter konserten började alla strömma ut från sina platser.
"Ska vi gå?" Undrade jag.
"Är du galen?" Undrade Klara och kollade storögdt på mig. "Nu är det ju autograf dags!" Jag suckade, flera timmar med skrikande tjejer igen nu då.
Efter att vi hade köat, väldigt väldigt länge. Nästan en evighet. Kom vi fram till bordet där killarna satt.
"Hi, can you sign this? And can I take a picture with you...?" Sa Klara andlöst.
"Sure babe!" Sa en kille med en randig tröja. Dom signerade ett foto på dom och reste sig sen upp för att ta en bild. Jag ställde mig lite åt sidan.
"Dont you want to take a picture to?" Sa en kille med svart hår som stog upp. Innan jag han svara tog han mig i armen och försökte dra mig in till bilden. Jag lät mig dras in till honom. Han la armen om mig. Jag kunde inte undgå att bli varm i hela kroppen. Fotografen tog bilden. Klara kramade om alla killar. Sen kramade alla om mig, dom verkade inte fatta att jag inte kom hit för deras skull, utan för min bästa kompis. En lång kille med en rutig skjorta la en lapp i min bakficka. "Call Zayn, I think he likes you." Viskade han i mitt öra. Jag hade ingen aning vem Zayn var, men jag kunde inte låta bli att hoppas att det var han med det svarta håret.