Kapitel 4 - Under the lights tonigt, you turned around and you stole my heart with just one look.
Senaste: "Im glad you called Hanna." Sa han och jag kände att mitt hjärta gjorde ett skutt.
_________________________________________________________________________________________________
"Så, vad sa han? Berätta nu!" Sa Klara och dansade omkring mig.
"Det var inget märkvärdigt, vi pratade bara lite..." Sa jag förbigående.
"Detaljer tack!"
"Asså, för så svarade han och var lite förvirrad. Sen fick jag prata lite med Liam, det var han som gav mig Zayns nummer. Sen så fick jag prata lite med Zayn. Men vi pratade bara lite." Sa jag och gjorde en paus. "Vi ska träffas igen på fredag."
"Ska du och Zayn träffas igen!?" Skrek hon.
"Tyst!" Sa jag och slog till henne lätt på armen. "Ja, vi ska träffas. Jag ska komma till deras hotell."
"Hur kan du inte bli helt galen av lycka!?"
"Jo, såklart jag är glad. Men jag tycker inte att det är en sån stor sak."
"Du är helt från en annan planet!" Sa hon och himlade med ögonen.
_________________________________________________________________________________________________
"Så, vad sa han? Berätta nu!" Sa Klara och dansade omkring mig.
"Det var inget märkvärdigt, vi pratade bara lite..." Sa jag förbigående.
"Detaljer tack!"
"Asså, för så svarade han och var lite förvirrad. Sen fick jag prata lite med Liam, det var han som gav mig Zayns nummer. Sen så fick jag prata lite med Zayn. Men vi pratade bara lite." Sa jag och gjorde en paus. "Vi ska träffas igen på fredag."
"Ska du och Zayn träffas igen!?" Skrek hon.
"Tyst!" Sa jag och slog till henne lätt på armen. "Ja, vi ska träffas. Jag ska komma till deras hotell."
"Hur kan du inte bli helt galen av lycka!?"
"Jo, såklart jag är glad. Men jag tycker inte att det är en sån stor sak."
"Du är helt från en annan planet!" Sa hon och himlade med ögonen.
Fredag.
"Okej, du ska träffa honom om tre timmar, vi har mycket att stå i!" Sa Klara och kollade i min garderob.
"Varför kan jag inte bara ha på mig det jag har nu?"
"Snälla, mjukisbyxor och hoodie. Det är gulligt, men du måste imponera!"
"Visst, men något neutralt. Och inget smink."
"Kom igen, lite mascara och läppglans bara?" Sa hon vädjande.
"Nej, jag vill vara helt naturlig. Vi ska ju bara vara på hans hotellrum."
"Visst, dom här jeansen och... den här tröjan!" Sa hon och höll upp mörkblåa tajta jeans som jag nästan aldrig hade använt och en mörk lila t-shirt.
"Visst." Sa jag.
Jag tog upp lappen där jag hade skrivit ner vägbeskrivningarna till Zayns hotell. Han bodde på Grand Hotel, lyxigaste hotellet i Stockholm. Jag hade aldrig i mitt 16-åriga bott där. Jag hade aldrig enns varit i närheten av hotellet.
Jag gick till dörren där en man i grön kappa öppnade dörren.
"Varsågod fröken." Sa han vänligt.
"Tack." Sa jag och log. Jag gick till hissen, där var också en man. Tänk att ha ett sånt jobb, åka upp och ner i hissen varje dag.
"Vilken våning?" Frågade han.
"Ehm." Sa jag och tog upp lappen. "12."
"Okej." Han tryckte på knappen och hissen åkte upp i svindlande fart.
"Tack." Sa jag när dörrarna öppnades och jag gick ut. Jag tog upp lappen, rum 346. Jag gick mot rummet medans magen knöt sig. Jag hade inte varit nervös för träffen förens nu. Vad skulle jag säga? På telefonen var det ganska enkelt. Men nu, när vi skulle se varandra i ögonen. Herre gud, vad hade jag gett in mig på?
Jag ställde mig utanför dörren till rum 346 och tog ett djupt andetag innan jag knackade på dörren. Jag hörde steg innan för dörren. En blond kille öppnade dörren.
"Hello, you must be. Hanna?" Sa han och log.
"Yes, thats me." Sa jag och föröskte låta naturlig, men jag visste nog att jag lät som en robott.
"Ohh, Zayns date!" Sa han och log.
"Niall, go away!" Hörde jag en hes röst från rummet. Det var Zayns. Den blonda killen, som antagligen var Niall log och gick in i rummet. Zayn kom gående mot mig. Hans hår som stog upp när jag såg honom senast låg nu platt ner över huvudet.
"Hi Hanna, how are you?" Sa han och bet sig i läppen.
"Im good, and you?"
"Good." Sa han. "Come in!" Jag gick in efter honom. I rummet satt tre killar i soffan, och bredvid stog Niall.
"Hi Hanna!" Sa dom i kör. Dom reste sig upp och skakade hand med mig. En kille med lockigt hår kysste mig på handen. Zayn gav honom en mördande blick
"Hi." Sa jag och kände hur rodnaden spred sig snabbt i ansiktet.
"Well, I'll bet we should leave you alone lovebirds." Sa en kille med brunt hår och randig tröja. "Who knows what will happen here." Han blinkade mot mig och log.
"Louis, please." Sa Zayn.
"Sorry bro." Sa killen, som antagligen var Louis. "We'll be in the room next doors if you need something. And please, dont moan too loud." Zayn gav honom en mördande blick.
"Well I bet we should go now." Sa en kille, som lät som Liams röst. Han puttade ut Louis ur rummet. Alla killar gick flinande ut. Nu var vi ensamma.
"Okej, du ska träffa honom om tre timmar, vi har mycket att stå i!" Sa Klara och kollade i min garderob.
"Varför kan jag inte bara ha på mig det jag har nu?"
"Snälla, mjukisbyxor och hoodie. Det är gulligt, men du måste imponera!"
"Visst, men något neutralt. Och inget smink."
"Kom igen, lite mascara och läppglans bara?" Sa hon vädjande.
"Nej, jag vill vara helt naturlig. Vi ska ju bara vara på hans hotellrum."
"Visst, dom här jeansen och... den här tröjan!" Sa hon och höll upp mörkblåa tajta jeans som jag nästan aldrig hade använt och en mörk lila t-shirt.
"Visst." Sa jag.
Jag tog upp lappen där jag hade skrivit ner vägbeskrivningarna till Zayns hotell. Han bodde på Grand Hotel, lyxigaste hotellet i Stockholm. Jag hade aldrig i mitt 16-åriga bott där. Jag hade aldrig enns varit i närheten av hotellet.
Jag gick till dörren där en man i grön kappa öppnade dörren.
"Varsågod fröken." Sa han vänligt.
"Tack." Sa jag och log. Jag gick till hissen, där var också en man. Tänk att ha ett sånt jobb, åka upp och ner i hissen varje dag.
"Vilken våning?" Frågade han.
"Ehm." Sa jag och tog upp lappen. "12."
"Okej." Han tryckte på knappen och hissen åkte upp i svindlande fart.
"Tack." Sa jag när dörrarna öppnades och jag gick ut. Jag tog upp lappen, rum 346. Jag gick mot rummet medans magen knöt sig. Jag hade inte varit nervös för träffen förens nu. Vad skulle jag säga? På telefonen var det ganska enkelt. Men nu, när vi skulle se varandra i ögonen. Herre gud, vad hade jag gett in mig på?
Jag ställde mig utanför dörren till rum 346 och tog ett djupt andetag innan jag knackade på dörren. Jag hörde steg innan för dörren. En blond kille öppnade dörren.
"Hello, you must be. Hanna?" Sa han och log.
"Yes, thats me." Sa jag och föröskte låta naturlig, men jag visste nog att jag lät som en robott.
"Ohh, Zayns date!" Sa han och log.
"Niall, go away!" Hörde jag en hes röst från rummet. Det var Zayns. Den blonda killen, som antagligen var Niall log och gick in i rummet. Zayn kom gående mot mig. Hans hår som stog upp när jag såg honom senast låg nu platt ner över huvudet.
"Hi Hanna, how are you?" Sa han och bet sig i läppen.
"Im good, and you?"
"Good." Sa han. "Come in!" Jag gick in efter honom. I rummet satt tre killar i soffan, och bredvid stog Niall.
"Hi Hanna!" Sa dom i kör. Dom reste sig upp och skakade hand med mig. En kille med lockigt hår kysste mig på handen. Zayn gav honom en mördande blick
"Hi." Sa jag och kände hur rodnaden spred sig snabbt i ansiktet.
"Well, I'll bet we should leave you alone lovebirds." Sa en kille med brunt hår och randig tröja. "Who knows what will happen here." Han blinkade mot mig och log.
"Louis, please." Sa Zayn.
"Sorry bro." Sa killen, som antagligen var Louis. "We'll be in the room next doors if you need something. And please, dont moan too loud." Zayn gav honom en mördande blick.
"Well I bet we should go now." Sa en kille, som lät som Liams röst. Han puttade ut Louis ur rummet. Alla killar gick flinande ut. Nu var vi ensamma.
Kommentarer
Trackback
