Senaste: "You know I need to leave soon, I think its a week." Sa jag. "But we will keep contact right?" Sa jag. Hon nickade och log. Hon böjde sig fram för att kyssa mig. Kyssen höll på ett tag, sen så låg hon hela kvällen i mina armar medans vi såg på tv. Livet kunde inte bli bättre.
_____________________________________________________________________________________________________

Hannas perspektiv:

Jag vaknade, Zayns muskulösa armar var fortfarande omkring. Jag hade aldrig lagt märke till att han hade så många tatueringar, på armen hade han till exempel en hand som gjorde peace märket.
Han snarkade högt. Jag log och lutade blundande mig tillbaka i hans väldoftande famn. Plötsligt öppnades dörren och alla killar kom in springande.
"TIME TO WAKE UP!" Skrek dom och hoppade upp i soffan. Jag satte mig upp och log mot Zayn som långsamt vaknade upp.
"Get away..." Sa han med en hes morgonröst.
"We have our interview with SVT soon!" Sa Niall och skakade om Zayn. Zayn öppnade ögonen och kollade på mig, leende. "I think I've never slept so good in my entire life." Sa han till mig.
"Me neither." Sa jag och log tillbaka. Killarna växlade fundersamma blickar. "Its not what your thinking!" Sa jag och skrattade.
"Okay..." Sa Liam men lät fortfarande fundersam. "Well, lets go! We need to hurry!" Sa han och klappade händerna. Jag reste mig upp och gäspade stort, det gjorde Zayn också.
"I guess I need to go..." Sa jag.
"Yea, but can we meet again... tomorrow?" Sa Zayn.
"Of course!" Sa jag och log. Jag gick mot dörren, han följde efter. Han böjde sig fram för att kyssa mig, jag kysste honom tillbaka och kunde se de andra killarnas miner i ögonvrån. Jag skrattade tyst.
"Bye!" Sa jag och kramade honom. "I'll call you tomorrow!"
"Do that, bye!" Han öppnade dörren åt mig och log. Jag log tillbaka, jag ville verkligen inte gå. Men han skulle ju på intervju.
Jag hade precis satt mig på tunnelbanan på väg hem då jag kom på. Mina föräldrar! Jag hade sagt till dom att jag hade börjat träffat en kille och att jag skulle gå hem till honom. Men dom var extremt överbeskydande, och dom hade sagt flera gånger att jag skulle vara hemma senast 19.00. Jag tog långsamt upp min mobil, som om jag var rädd att se hur många missade samtal jag hade. Jag hade rätt, jag hade över 10 stycken. Mina föräldrar var antagligen utom sig av oro. Jag ringde långsamt min mamma. Hon svarade efter första tonen.
"Hanna, VAR ÄR DU?" Nästan skrek hon.
"Förlåt mamma, ja..."
"DU KOMMER HEM PÅ EN GÅNG SÅ FÅR VI PRATA OM DET HÄR!" Skrek hon, jag var nästan tvungen att dra luren från mitt öra så att jag inte skulle bli döv, kändes det som.
"Men ma..." Piiip. Hon hade lagt på, så oerhört fegt!
När jag öppnade ytterdörren stog både mamma och pappa vid ytterdörren.
"Och var har du varit unga dam?" Frågade pappa, hans ansikte var rött av ilska.
"Jag var hos den där killen jag har börjat träffa, och jag råkade somna, förlåt."
"Var inte vi väldigt strikta med att du skulle vara hemma senast klockan sju. Och klockan är nio, på morgonen!" Skrek mamma.
"Vi vet inte äns vem han är, eller vad han heter för den delen."
"Han heter Zayn Malik, han är sångare i det kända banden One direction. Jag träffade honom när jag och Klara var på deras konsert."
"Du får hur som helst inte vara med honom obevakat längre!" Sa pappa.
"Va?!" Sa jag.
"Om han är en känd sångare, så är han van vid massor av tjejer. Och kändisar är inte att lita på, vem vet när han börjar säga elaka saker om dig under intervjuver."
"Han skulle ALDRIG göra så mot mig!" Skrek jag.
"Du har träffat honom TRE gånger, du känner honom knappt!!" Skrek mamma.
"Jo det gör jag!" Skrek jag. "Han åker härifrån om en vecka och tillsdess vill jag spendera varje sekund med honom!"
"Det får du inte! Vi måste träffa honom först, tillsdess får du inte träffa honom!" Skrek pappa. Jag skrek en massa fula ord mot dom och sprang sen upp på mitt rum. Hur kunde dom vara så hjärtlösa, har dom inte fattat att jag äntligen är kär?