Kapitel 10 - Första milstolpen i ett förhållande
Senaste: "Det får du inte! Vi måste träffa honom först, tillsdess får du inte träffa honom!" Skrek pappa. Jag skrek en massa fula ord mot dom och sprang sen upp på mitt rum. Hur kunde dom vara så hjärtlösa, har dom inte fattat att jag äntligen är kär?
_____________________________________________________________________________________
Jag satt på mitt rum och grät. Jag gillade verkligen Zayn, han var min första pojkvän. Eller, kan jag kalla honom för pojkvän än? Vi hade bara träffats några få gånger, men det har gått rätt så fort fram, redan på första dejten fick jag en kyss, och sen dess har kyssandes fortsatt och jag hade blivit rätt van vid det. Gråtandet fortsatte.
Plötsligt tog jag upp huvudet från kudden. Varför grät jag egentligen? Mina föräldrar hade ju inte förbjudit mig att träffa honom, eller jo på sätt och vis. Men dom skulle bara få träffa honom så var problemet löst! Jag tog snabbt upp mobilen och smsade Zayn.
"Hey! My parents are very overprotective and dont let me meet you until they meet you. So do you want to meet them? :)" Jag klickade snabbt på skicka knappen men ångrade mig snabbt. Han tyckte säkert att jag var jätte efterhängsen, vi hade nyss börjat dejta. Och jag lät honom redan träffa mina föräldrar. Åh nej, vad hade jag gjort? Efter några minuter kom Zayns svar.
"Of course I want to! I would do anything to meet you." Jag läste om smset flera gånger och blev alldeles tårögd. Jag fattade inte att han verkligen hade skrivit det där till mig!
Tre dagar efter
Jag kollade nervöst i fönstret var och varannan sekund, strax Zayn komma. Första mötet med föräldrar var alltid den första milstålpen i ett förhållande. Det var iallafall det som hände i filmer och böcker. Plötsligt knackade på dörren och jag rusade dit. Och där stog han. Med det svarta håret, som låg platt på huvudet idag också, de underbart långa ögonfransarna som omringade hans bruna ögon och hans underbara leende.
"Hi babe." Sa han och kramade om mig.
"Hi." Sa jag ynkligt. "Im nervous."
"You dont think I am?" Sa han medans han fortfarande hade armarna omkring mig. Jag gick motvilligt ut ur hans famn och hämtade mina föräldrar. Dom gick genast ut i hallen där Zayn stog.
"Hi Zayn!" Sa mamma med överdrivet glad röst och sträckte fram handen. Zayn skakade vänligt den.
"Nice to meet you miss Karlsson." Sa Zayn. Jag fnissade lite för hans uttal på "Karlsson".
"Hello Zayn." Sa pappa och sträckte fram handen. Mycket mer seriöst än mamma.
"Nice to meet you too Mr Karlsson." Sa Zayn och skakade hand.
"Well lets go to the dining room, food is on the table!" Sa mamma och gick, fortfarande överdrivet glad.
"Sorry for them, I've never had a boy over before." Viskade jag till Zayn. Zayn tog min hand och kramade om den till svar.
Vi satte oss vid bordet. Mamma serverade köttbullar, potatis och lingon. Typisk svenskmat, hon tyckte väl att det var kul för en engelsman att äta svensk husmanskost.
Ett tag in på middagen började tortyren, frågestunden.
"So Zayn, Hanna told us you were in a famous boyband." Sa pappa, fortfarande lika seriös.
"Yeah, me and four other boys. Were called One Direction. So right know were in Sweden to record some music for our next cd, doing some concerts and interviews."
"Wow!" Sa mamma och log, varför behöde hon vara så pinsam? Pappa nickade bara till svar. Han var pinsam han också.
Efter en lång och hemsk frågestund så såg mamma och pappa nöjda ut. Till och med pappa smålog och började skämta.
Klockan började närma sig 23.00 och alla började bli rätt så trötta.
"I bet I should call a taxi." Sa Zayn och tog upp sin mobil.
"Isnt it too late?" Frågade pappa plötsligt. "It can be dangerous to be outside at this time. Why dont you stay here until tomorrow?" Jag fattade verkligen inte att pappa just sa det där. Zayn kollade på mig, jag nickade.
"Sure, if its okay sir."
"Until you dont do does stuff... You know." Sa pappa och harklade sig.
"Of course not dad!" Sa jag och skrattade. "Come, you can sleep in the sofa in my room." Jag tog Zayns hand och drog med honom till mitt rum.
"So... How is my parents?" Frågade jag blygsamt när vi var i mitt rum.
"They were really nice and down to earth." Sa han. "But I was kind of scared of your dad first."
"Haha, yeah. He is super protective."
Vi bäddade soffan och Zayn fick låna en pyjamas av min pappa. Jag la mig i min säng och han la sig i soffan.
"Its very cold here." Sa han tyst.
"Want a second blanket?" Frågade jag.
"Maybe, can you give one too me?" Frågade han. Jag suckade och reste mig upp. Jag hämtade en ur garderoben.
När jag skulle ge den till honom drog han ner mig soffan, precis bredvid honom. Han la sina armar om mig. "Now its warm again, I think I dont need another blanket anymore." Jag skrattade. Han kysste mitt hår och snart så hörde jag han snarka. Det var trångt, men jag kunde inte haft en bättre sovplats. Där under hans armar.
Kommentarer
Trackback
