Kapitel 13 - Från spöke till fröken populär
Senaste: "Sorry man. Didnt meen to be so mean. But Im in love, I dont want to leave her. I love our career, but that dont meen I miss her."
"What are you doing boys?" Frågade Liam som kom.
"Nothing, Im just in a bad mood. I think I should stay away and just relax now." Jag satte mig på min plats igen.
______________________________________________________________________________________________
Hannas perspektiv
¨
Nästa dag så var jag helt plötsligt populär, jag den lilla tjejen som gick tyst omkring i korridoren utan att någon märkte mig, jag var som ett spöke. Men idag, det var som om jag hade blivit känd för en natt. Helt plötsligt hade jag från spöke blivit fröken populär.
"Hej Hanna!"
"Ska jag hjälpa dig böcker Hanna?"
"Vad har du för lektion nu Hanna, ska vi ha sällskap?"
Så lät det hela dagen. Fast det var såklart inte på grund av mig, det var på grund av Zayn. Alla ville såklart vara vän med mig så att dom kunde träffa Zayn och dom andra killarna. Urlöjligt.
Jag mötte Klara vid skåpet. Hon var sitt vanliga jag, kanske lite gladare eftersom hon också fick mycket uppmärksamhet.
"Så har du pratat något mer med Zayn?"
"Vi har smsat lite, vi har bara varit utan varandra i två dagar. Finns inte så mycket att prata om."
"Okej. Vill du föl..."
"Hanna! Nästa gång du pratar med Zayn, kan du väl hälsa från mig, och att han kan följa mig på twitter, jag heter @missmalik !" Kom det plötsligt en tjej jag aldrig hade sett fram och sa till mig.
"Okej antar jag..."
"Okej, du är bäst!" Sa hon och hon var borta.
"Vem var det?" Sa jag och började skratta. Klara skrattade också. Det var skönt att hon var där.
Zayns perspektiv.
Jag vaknade tidigt av att Harry kom och skakade om mig.
"Zayn, wake up! Interview soon!"
"Comig..." Sa jag yrvaket. Jag satte mig upp och gäspade stort.
Snart satt vi i vår bil.
"Okay guys, today is it a interview for the radiostation Fresh Hits." Sa Paul. "And Zayn, they will probably ask you about Hanna."
"We are in Norway, do they know it here to?" Frågade jag.
"Probably, the sweeds were probably posting pictures on the internet and I guess Norway knows it. The entire world knows it."
"Oh shit... Should I say that we are officialy dating?"
"Your choice." Sa Paul.
Jag tänkte, ja, jag borde nog säga det. Jag kunde ju inte säga att bilderna var fake. Det var ju flera som såg våran kyss. Jag skickade snabbt ett sms till Hanna.
"Can I say that we are dating, going to an interview now and they probably want to know." Smset från henne kom inte många minuter efter.
"Of course, the pictures are already out. And everyone in my school knows about it! Miss you."
_______________________________________________________________________________________________
Kort igen, förlåt! Ska försöka skriva oftare, så att det jämnar ut sig i längden. För jag vet inte om jag har tillräckligt med inspiration att skriva ett jätte långt på en gång.
Kapitel 12 - People change
Senaste: "I love you." Sa han innan han gick in. Jag kollade chockat på honom, jag hade inte väntat att han skulle säga det där. Jag började gråta ännu mer.
"I love you to Zayn." Han gjorde en slängkyss och hoppade in i bilen.
_________________________________________________________________________________________________
Dagen efter vårt avsked var jag och Zayn med på flera skvallertidningars framsidor. "Zayn Malik från One Directioner sågs kyssa en tjej igår!", "Vem är Zayn Malik från One Directions mystiska flickvän?" Löd de flesta rubrikerna. Man såg ganska tydligt att det var jag, med den långa, beniga kroppen och det rödblonda håret. Klara skulle defenitivt känna igen mig.
"Du är med på alla framsidor!" Sa Klara när vi träffades på morgonen.
"Berätta något jag inte vet!" Sa jag trött.
"Berätta." Beordade Klara.
"Vi sa bara hejdå, kysstes lite och så." Sa jag oskyldigt. Klara gav mig en blick som betydde att hon inte trodde på mig.
"Okej..." Sa jag och samlade mod. "Han sa I love you." Klara skrek så att flera blickar blev vända åt vårt håll. "Tyst!" Sa jag och slog henne löst på armen.
"Sa han I love you...?" Sa hon andlöst.
"Ja." Sa jag som om det hände varje dag.
"Är du inte mer entusiastisk?!"
"Såklart, men jag vill inte att människor ska tro att vi är helt fulla."
"Förlåt." Sa Klara och rätade upp sig. "Men det är ju helt sjukt! Ni har känt varandra i typ två veckor."
"Vi har gått rätt så fort fram."
"Jag förstår det." Sa hon. När vi öppnade skolans portar såg jag flera blickar som fastnade på mig. Elina, en tjej som jag och Klara brukade umgås med kom fram till mig.
"Var det du som kysste Zayn?" Frågade hon och kollade stenhårt på mig.
Jag nickade långsamt.
"Hur?"
"Med läpparna..." Sa jag och försökte vara rolig.
"Hur fick du honom dummer!" Sa Elina argt. Nu hade det bildas en grupp runt omkring oss.
"Jag följde med Klara till en konsert, jag fick Zayns nummer av Liam. Jag ringde honom och sen dess har vi träffats ganska mycket." Sa jag simpelt.
"Du gillar inte ens One Direction!" Sa en tjej som jag aldrig sett förut.
"Men jag gillar Zayn." Sa jag. Skolklockorna ringde och jag förstog att det här skulle bli en jobbig dag.
Zayns perspektiv.
Jag kollade ut genom fönstret på planet och försökte tänka på något annat. Utan framgång. Niall som satt bredvid mig märkte att jag inte var som vanligt. Han la sin hand på mitt lår.
"How are you?" Frågade han.
"How do you think?!" Sa jag surt och skakade av mig Nialls hand.
"I understand that you are sad bu..." Började han.
"No, you dont understand a shit!" Skrek jag. "You have never been in love with a girl as much as I am right now. And now I have to leave her. I told her that I loved her. She told me she loved me! I love my job but right now I just need a pause."
"Hey, stop with that attitude!" Sa Niall surt. "Just trying to help man." Han reste sig upp och gick iväg. Jag suckade och stänge ögonen. Varför skulle jag sabba allting. Jag reste mig upp.
"Niall. Sorry, Im just in a bad mood!" Jag hittade Niall sitta vid ett säte där han kollade ut genom fönstret.
"You dont need to be so mean." Sa han. "I have actually been in love to. Holly. I was young, I know but I deeply loved her. Actually I didnt want to break up. But you know why I did it? I wanted to start a carieer. And if I didnt do that, I would be here right now." Började han. "I dont think you should break up with her. But please just fokus on our carieer. Your not the only one in this band, if you havent noticed that before."
"Sorry man. Didnt meen to be so mean. But Im in love, I dont want to leave her. I love our career, but that dont meen I miss her."
"What are you doing boys?" Frågade Liam som kom.
"Nothing, Im just in a bad mood. I think I should stay away and just relax now." Jag satte mig på min plats igen.
_______________________________________________________________________________________________
Förlåt för att jag skriver så korta inlägg så oofta! Ska försöka bättra mig men jag har haft mycket i skolan den här veckan som har varit. Snart är det ju sommarlov och då blir det förhoppningsvis fler kapitel.
Men vad tycker ni om den så länge? Vad är bra, vad är dåligt? Lämna gärna en komentar, vill veta vad jag ska förbättra!
Kapitel 11 - Avsked
Senaste: När jag skulle ge den till honom drog han ner mig soffan, precis bredvid honom. Han la sina armar om mig. "Now its warm again, I think I dont need another blanket anymore." Jag skrattade. Han kysste mitt hår och snart så hörde jag han snarka. Det var trångt, men jag kunde inte haft en bättre sovplats. Där under hans armar.
________________________________________________________________________________________________
Jag vaknade tidigt på morgonen, även fast det var lördag. Det var vår och solen lyste in genom fönstret. Men det var inte det som väckte mig. Det var klumpen. Klumpen i magen av gråt som bara väntade på att utlösas. Idag skulle dom åka, Niall, Louis, Liam, Harry. Zayn. Den senaste veckan hade jag umgåts med dom mycket. Inte bara med Zayn. Jag hade blivit bra vän med alla och skulle sakna dom enormt. Men Zayn. Min pojkvän, ja, jag hade faktiskt börjat kalla honom för min pojkvän nu, skulle jag nog sakna mest. Han fick mig att känna mig vacker, känna mig riktigt lycklig och riktigt kär. Det hade jag aldrig känt förut. Och nu skulle han resa bort och vi skulle inte träffas på flera månader. Vi skulle såklart skypa, smsa och prata i telefon. Men det var inte samm sak.
Jag reste mig upp, mina ben var alldeles sladdriga. Jag damp ner i sängen igen. Klockan 12 skulle jag möta honom vid hotellet så skulle vi säga hejdå. Vi hade fortfarande inte vågat gå ut så mycket, vi ville inte att människor skulle veta om oss. Fast tidningarna hade redan skvallrat om att dom hade sett Zayn och en okänd tjej sitta på ett café eller gå en promenad. Det fanns bilder, fast dom var på långt avstånd så man såg inte att det var jag. Än.
Jag reste mig upp en en gång och benen löd mig. Jag gick till köket och gjorde i ordning en kopp te. Jag satte mig i soffan och satte på tvn. Tidigt på morgonen gick det sällan något bra, bara barnprogram, nyheter eller bara reklamer. Jag stängde av igen och kollade ut. Solen sken, inte ett moln syntes. Och snart skulle Zayn vara där uppe, i den molnfria himmlen.
Klockan närmade sig tolv, jag drog mig mot tunnelbanan. Jag satte mig och kollade ut genom tunnelbane fönstret, fast man såg för det mesta bara mörker. Mörkt. Precis som Zayns hår. Jag blundade och lutade mig tillbaka. Varför skulle allt påminna mig om Zayn?
"Nästa, Slussen." Sa tunnelbane rösten, jag reste mig upp och gick mot dörrarna. Dörrarna öppnades och folk strömmade in i tunnelbanan. Jag fick pressa mig ut mellan alla människor. Jag började gå mot rulltrapporna. Då såg jag något. Eller någon snarare. I slips, kavaj, finbyxor. Svart hår, uppkammat. Det måste vara hjärnan som spelade mig ett spratt igen. Inte skulle Zayn komma till tunnelbanan när alla såg honom möta upp mig. Men när jag kom närmare började han gå mot mig, leende. Zayns leende. Det måste vara Zayn tänkte jag. Jag kollade lite chockat på honom men log tillbaka. Till slut började jag små springa och kastade mig tillslut i hans famn. Jag kunde märka hur flera av människorna runt om kring glodde på oss och viskade om det verkligen var Zayn eller inte.
"I couldnt wait to see you babe." Viskade han i mitt hår. "And I thought it was time for us to come out like an official couple." Han log mot mig, jag log stort tillbaka. Han böjde sig fram för att kyssa mig och även om jag inte såg så kunde jag märka alla blickar i ryggen jag fick. Det var obehagligt, men just då brydde jag mig inte. Zayn och jag var ett par nu, verkligen!
Vi gick upp hand i hand för trapporna. När vi kommit upp var det det ända jag såg blixtrande kameror och skrikande människor som höll fram mickar. Herregud vad alla hade fått reda på det snabbt.
När vi väl hade skakat av oss alla paparazzis och kom till hotellet kunde jag äntligen andas ut.
"Wow that was though!" Sa jag till honom. "I cant belive you need to handle this almost everyday."
"Well Im used to it." Sa han. Han tog mina händer och kollade in i mina ögon. "I hope it was okay I did that, showing us out public. I just couldnt wait."
"No, I dont mind at all. I was such a adreanalie rush running from all those paparazzis. It was fun!" Skrattade jag. Han skrattade och kysste mig.
"Im glad you're taking it so cool." Plötsligt hoppade alla killar fram ut från badrummet.
"SUPRISE!!" Skrek alla. Jag flög till.
"Such a nice little love speech, almost cryed." Sa Louis och låtsas grät.
"So what should we do now?" Frågade Niall.
"Lets leave those two lovebirds alone." Sa Harry. "They need their time." Jag log tacksamt mot honom. Dom började gå ut.
"We need to leave 1.30 pm!" Sa Liam innan han gick ut. Vi hade en timme på oss.
Vi satte oss i soffan, han satte på tvn och jag la huvudet på hans axel. Vi sa inget på ett litet tag.
"I will miss you." Sa Zayn plötlsigt.
"I will miss you to, so much!" Sa jag. "When are you coming to sweden again?"
"I dont know, but not for a while I think." Jag tog hans hand och kramade den hårt.
"But when we are back in the UK maybe you can come visit me."
"Oh, I would to! But if it isnt in a holliday Im afraid I cant leave. School."
"I see." Han kollade mig djupt i ögonen. "Lets hope you can."
"Of course."
Klockan började närma sig halv två. Han började långsamt samla sina väskor vid dörren. När han var klar och killarna knackade att dom behövde gå så kramade han om mig hårt.
"I will miss you so much." Viskade jag med tårar i ögonen. Han sa inget utan bara kysste mig. Kyssen höll på länge, och tillslut kom killarna in för att tjata på Zayn att komma. Dom kollade chockat på när dom såg mig och Zayn hångla. Vi slutade och jag kollade generat ner på mina fötter. Paul kom också in sekunden efter.
"We need to go now boys! Oh, hi Hanna. Must be hard sayng good bye, huh?" Jag nickade till svar, rädd för att börja gråta om jag börhade prata. Dom andra började gå ut.
Alla åkte ner till nedersta våningen där deras bil väntade. Jag kramade om alla killar innan dom gick in i bilen. När det bara var Zayn kvar kunde jag inte hålla mig för gråt. Jag kramade om honom medans jag grät. Jag brydde mig inte om att alla paparazzis tog en massa bilder och filmade. Jag kunde känna att han grät också. Jag kysste honom. Jag gick åt sidan så att han kunde gå in i bilen.
"I love you." Sa han innan han gick in. Jag kollade chockat på honom, jag hade inte väntat att han skulle säga det där. Jag började gråta ännu mer.
"I love you to Zayn." Han gjorde en slängkyss och hoppade in i bilen.
Kapitel 10 - Första milstolpen i ett förhållande
Senaste: "Det får du inte! Vi måste träffa honom först, tillsdess får du inte träffa honom!" Skrek pappa. Jag skrek en massa fula ord mot dom och sprang sen upp på mitt rum. Hur kunde dom vara så hjärtlösa, har dom inte fattat att jag äntligen är kär?
_____________________________________________________________________________________
Jag satt på mitt rum och grät. Jag gillade verkligen Zayn, han var min första pojkvän. Eller, kan jag kalla honom för pojkvän än? Vi hade bara träffats några få gånger, men det har gått rätt så fort fram, redan på första dejten fick jag en kyss, och sen dess har kyssandes fortsatt och jag hade blivit rätt van vid det. Gråtandet fortsatte.
Plötsligt tog jag upp huvudet från kudden. Varför grät jag egentligen? Mina föräldrar hade ju inte förbjudit mig att träffa honom, eller jo på sätt och vis. Men dom skulle bara få träffa honom så var problemet löst! Jag tog snabbt upp mobilen och smsade Zayn.
"Hey! My parents are very overprotective and dont let me meet you until they meet you. So do you want to meet them? :)" Jag klickade snabbt på skicka knappen men ångrade mig snabbt. Han tyckte säkert att jag var jätte efterhängsen, vi hade nyss börjat dejta. Och jag lät honom redan träffa mina föräldrar. Åh nej, vad hade jag gjort? Efter några minuter kom Zayns svar.
"Of course I want to! I would do anything to meet you." Jag läste om smset flera gånger och blev alldeles tårögd. Jag fattade inte att han verkligen hade skrivit det där till mig!
Tre dagar efter
Jag kollade nervöst i fönstret var och varannan sekund, strax Zayn komma. Första mötet med föräldrar var alltid den första milstålpen i ett förhållande. Det var iallafall det som hände i filmer och böcker. Plötsligt knackade på dörren och jag rusade dit. Och där stog han. Med det svarta håret, som låg platt på huvudet idag också, de underbart långa ögonfransarna som omringade hans bruna ögon och hans underbara leende.
"Hi babe." Sa han och kramade om mig.
"Hi." Sa jag ynkligt. "Im nervous."
"You dont think I am?" Sa han medans han fortfarande hade armarna omkring mig. Jag gick motvilligt ut ur hans famn och hämtade mina föräldrar. Dom gick genast ut i hallen där Zayn stog.
"Hi Zayn!" Sa mamma med överdrivet glad röst och sträckte fram handen. Zayn skakade vänligt den.
"Nice to meet you miss Karlsson." Sa Zayn. Jag fnissade lite för hans uttal på "Karlsson".
"Hello Zayn." Sa pappa och sträckte fram handen. Mycket mer seriöst än mamma.
"Nice to meet you too Mr Karlsson." Sa Zayn och skakade hand.
"Well lets go to the dining room, food is on the table!" Sa mamma och gick, fortfarande överdrivet glad.
"Sorry for them, I've never had a boy over before." Viskade jag till Zayn. Zayn tog min hand och kramade om den till svar.
Vi satte oss vid bordet. Mamma serverade köttbullar, potatis och lingon. Typisk svenskmat, hon tyckte väl att det var kul för en engelsman att äta svensk husmanskost.
Ett tag in på middagen började tortyren, frågestunden.
"So Zayn, Hanna told us you were in a famous boyband." Sa pappa, fortfarande lika seriös.
"Yeah, me and four other boys. Were called One Direction. So right know were in Sweden to record some music for our next cd, doing some concerts and interviews."
"Wow!" Sa mamma och log, varför behöde hon vara så pinsam? Pappa nickade bara till svar. Han var pinsam han också.
Efter en lång och hemsk frågestund så såg mamma och pappa nöjda ut. Till och med pappa smålog och började skämta.
Klockan började närma sig 23.00 och alla började bli rätt så trötta.
"I bet I should call a taxi." Sa Zayn och tog upp sin mobil.
"Isnt it too late?" Frågade pappa plötsligt. "It can be dangerous to be outside at this time. Why dont you stay here until tomorrow?" Jag fattade verkligen inte att pappa just sa det där. Zayn kollade på mig, jag nickade.
"Sure, if its okay sir."
"Until you dont do does stuff... You know." Sa pappa och harklade sig.
"Of course not dad!" Sa jag och skrattade. "Come, you can sleep in the sofa in my room." Jag tog Zayns hand och drog med honom till mitt rum.
"So... How is my parents?" Frågade jag blygsamt när vi var i mitt rum.
"They were really nice and down to earth." Sa han. "But I was kind of scared of your dad first."
"Haha, yeah. He is super protective."
Vi bäddade soffan och Zayn fick låna en pyjamas av min pappa. Jag la mig i min säng och han la sig i soffan.
"Its very cold here." Sa han tyst.
"Want a second blanket?" Frågade jag.
"Maybe, can you give one too me?" Frågade han. Jag suckade och reste mig upp. Jag hämtade en ur garderoben.
När jag skulle ge den till honom drog han ner mig soffan, precis bredvid honom. Han la sina armar om mig. "Now its warm again, I think I dont need another blanket anymore." Jag skrattade. Han kysste mitt hår och snart så hörde jag han snarka. Det var trångt, men jag kunde inte haft en bättre sovplats. Där under hans armar.
Kapitel 9 - Bråk
Senaste: "You know I need to leave soon, I think its a week." Sa jag. "But we will keep contact right?" Sa jag. Hon nickade och log. Hon böjde sig fram för att kyssa mig. Kyssen höll på ett tag, sen så låg hon hela kvällen i mina armar medans vi såg på tv. Livet kunde inte bli bättre.
_____________________________________________________________________________________________________
Hannas perspektiv:
Jag vaknade, Zayns muskulösa armar var fortfarande omkring. Jag hade aldrig lagt märke till att han hade så många tatueringar, på armen hade han till exempel en hand som gjorde peace märket.
Han snarkade högt. Jag log och lutade blundande mig tillbaka i hans väldoftande famn. Plötsligt öppnades dörren och alla killar kom in springande.
"TIME TO WAKE UP!" Skrek dom och hoppade upp i soffan. Jag satte mig upp och log mot Zayn som långsamt vaknade upp.
"Get away..." Sa han med en hes morgonröst.
"We have our interview with SVT soon!" Sa Niall och skakade om Zayn. Zayn öppnade ögonen och kollade på mig, leende. "I think I've never slept so good in my entire life." Sa han till mig.
"Me neither." Sa jag och log tillbaka. Killarna växlade fundersamma blickar. "Its not what your thinking!" Sa jag och skrattade.
"Okay..." Sa Liam men lät fortfarande fundersam. "Well, lets go! We need to hurry!" Sa han och klappade händerna. Jag reste mig upp och gäspade stort, det gjorde Zayn också.
"I guess I need to go..." Sa jag.
"Yea, but can we meet again... tomorrow?" Sa Zayn.
"Of course!" Sa jag och log. Jag gick mot dörren, han följde efter. Han böjde sig fram för att kyssa mig, jag kysste honom tillbaka och kunde se de andra killarnas miner i ögonvrån. Jag skrattade tyst.
"Bye!" Sa jag och kramade honom. "I'll call you tomorrow!"
"Do that, bye!" Han öppnade dörren åt mig och log. Jag log tillbaka, jag ville verkligen inte gå. Men han skulle ju på intervju.
Jag hade precis satt mig på tunnelbanan på väg hem då jag kom på. Mina föräldrar! Jag hade sagt till dom att jag hade börjat träffat en kille och att jag skulle gå hem till honom. Men dom var extremt överbeskydande, och dom hade sagt flera gånger att jag skulle vara hemma senast 19.00. Jag tog långsamt upp min mobil, som om jag var rädd att se hur många missade samtal jag hade. Jag hade rätt, jag hade över 10 stycken. Mina föräldrar var antagligen utom sig av oro. Jag ringde långsamt min mamma. Hon svarade efter första tonen.
"Hanna, VAR ÄR DU?" Nästan skrek hon.
"Förlåt mamma, ja..."
"DU KOMMER HEM PÅ EN GÅNG SÅ FÅR VI PRATA OM DET HÄR!" Skrek hon, jag var nästan tvungen att dra luren från mitt öra så att jag inte skulle bli döv, kändes det som.
"Men ma..." Piiip. Hon hade lagt på, så oerhört fegt!
När jag öppnade ytterdörren stog både mamma och pappa vid ytterdörren.
"Och var har du varit unga dam?" Frågade pappa, hans ansikte var rött av ilska.
"Jag var hos den där killen jag har börjat träffa, och jag råkade somna, förlåt."
"Var inte vi väldigt strikta med att du skulle vara hemma senast klockan sju. Och klockan är nio, på morgonen!" Skrek mamma.
"Vi vet inte äns vem han är, eller vad han heter för den delen."
"Han heter Zayn Malik, han är sångare i det kända banden One direction. Jag träffade honom när jag och Klara var på deras konsert."
"Du får hur som helst inte vara med honom obevakat längre!" Sa pappa.
"Va?!" Sa jag.
"Om han är en känd sångare, så är han van vid massor av tjejer. Och kändisar är inte att lita på, vem vet när han börjar säga elaka saker om dig under intervjuver."
"Han skulle ALDRIG göra så mot mig!" Skrek jag.
"Du har träffat honom TRE gånger, du känner honom knappt!!" Skrek mamma.
"Jo det gör jag!" Skrek jag. "Han åker härifrån om en vecka och tillsdess vill jag spendera varje sekund med honom!"
"Det får du inte! Vi måste träffa honom först, tillsdess får du inte träffa honom!" Skrek pappa. Jag skrek en massa fula ord mot dom och sprang sen upp på mitt rum. Hur kunde dom vara så hjärtlösa, har dom inte fattat att jag äntligen är kär?
_____________________________________________________________________________________________________
Hannas perspektiv:
Jag vaknade, Zayns muskulösa armar var fortfarande omkring. Jag hade aldrig lagt märke till att han hade så många tatueringar, på armen hade han till exempel en hand som gjorde peace märket.
Han snarkade högt. Jag log och lutade blundande mig tillbaka i hans väldoftande famn. Plötsligt öppnades dörren och alla killar kom in springande.
"TIME TO WAKE UP!" Skrek dom och hoppade upp i soffan. Jag satte mig upp och log mot Zayn som långsamt vaknade upp.
"Get away..." Sa han med en hes morgonröst.
"We have our interview with SVT soon!" Sa Niall och skakade om Zayn. Zayn öppnade ögonen och kollade på mig, leende. "I think I've never slept so good in my entire life." Sa han till mig.
"Me neither." Sa jag och log tillbaka. Killarna växlade fundersamma blickar. "Its not what your thinking!" Sa jag och skrattade.
"Okay..." Sa Liam men lät fortfarande fundersam. "Well, lets go! We need to hurry!" Sa han och klappade händerna. Jag reste mig upp och gäspade stort, det gjorde Zayn också.
"I guess I need to go..." Sa jag.
"Yea, but can we meet again... tomorrow?" Sa Zayn.
"Of course!" Sa jag och log. Jag gick mot dörren, han följde efter. Han böjde sig fram för att kyssa mig, jag kysste honom tillbaka och kunde se de andra killarnas miner i ögonvrån. Jag skrattade tyst.
"Bye!" Sa jag och kramade honom. "I'll call you tomorrow!"
"Do that, bye!" Han öppnade dörren åt mig och log. Jag log tillbaka, jag ville verkligen inte gå. Men han skulle ju på intervju.
Jag hade precis satt mig på tunnelbanan på väg hem då jag kom på. Mina föräldrar! Jag hade sagt till dom att jag hade börjat träffat en kille och att jag skulle gå hem till honom. Men dom var extremt överbeskydande, och dom hade sagt flera gånger att jag skulle vara hemma senast 19.00. Jag tog långsamt upp min mobil, som om jag var rädd att se hur många missade samtal jag hade. Jag hade rätt, jag hade över 10 stycken. Mina föräldrar var antagligen utom sig av oro. Jag ringde långsamt min mamma. Hon svarade efter första tonen.
"Hanna, VAR ÄR DU?" Nästan skrek hon.
"Förlåt mamma, ja..."
"DU KOMMER HEM PÅ EN GÅNG SÅ FÅR VI PRATA OM DET HÄR!" Skrek hon, jag var nästan tvungen att dra luren från mitt öra så att jag inte skulle bli döv, kändes det som.
"Men ma..." Piiip. Hon hade lagt på, så oerhört fegt!
När jag öppnade ytterdörren stog både mamma och pappa vid ytterdörren.
"Och var har du varit unga dam?" Frågade pappa, hans ansikte var rött av ilska.
"Jag var hos den där killen jag har börjat träffa, och jag råkade somna, förlåt."
"Var inte vi väldigt strikta med att du skulle vara hemma senast klockan sju. Och klockan är nio, på morgonen!" Skrek mamma.
"Vi vet inte äns vem han är, eller vad han heter för den delen."
"Han heter Zayn Malik, han är sångare i det kända banden One direction. Jag träffade honom när jag och Klara var på deras konsert."
"Du får hur som helst inte vara med honom obevakat längre!" Sa pappa.
"Va?!" Sa jag.
"Om han är en känd sångare, så är han van vid massor av tjejer. Och kändisar är inte att lita på, vem vet när han börjar säga elaka saker om dig under intervjuver."
"Han skulle ALDRIG göra så mot mig!" Skrek jag.
"Du har träffat honom TRE gånger, du känner honom knappt!!" Skrek mamma.
"Jo det gör jag!" Skrek jag. "Han åker härifrån om en vecka och tillsdess vill jag spendera varje sekund med honom!"
"Det får du inte! Vi måste träffa honom först, tillsdess får du inte träffa honom!" Skrek pappa. Jag skrek en massa fula ord mot dom och sprang sen upp på mitt rum. Hur kunde dom vara så hjärtlösa, har dom inte fattat att jag äntligen är kär?
Kapitel 8 - Like a lovestory
Senaste: Plötsligt öppnades badrummsdörren och Zayn kom ut, med bara kalsonger.
_______________________________________________________________________________________
Zayns perspektiv:
Jag gick ut och såg sen Hanna kolla konstigt på mig. "Shit!" Tänkte jag och kollade ner på mina mörkblåa kalsonger, jag hade helt glömt bort att hon var här. Jag kollade på henne, hon kollade chockat på mig. "Sorry!" Sa jag och låste in mig på badrummet igen. Jag skulle sätta på mig mina byxor när jag kom på, jag hade gått in i badrummet utan kalsonger, så jag hade inga byxor här inne. Jag öppnade långsamt dörren.
"Boys...?" Sa jag och stickte ut huvudet ur dörrspringan. Alla killar kollade på mig helt röda i ansiktet, det syntes att dom hade skrattat. Dom skrattade fortfarande. "Could you please give me my pants?"
"Why dont you come and get them yourself?" Sa Louis och vek sig dubbel av skratt.
"Its not funny!" Väste jag.
"Okay, sorry man." Sa Louis och reste sig upp och började gå i rikting mot mitt sovrum. Han hämtade mina mjukisbyxor och slängde in dom i badrummet.
"Thanks." Sa jag och låste dörren. Jag satte snabbt på mig byxorna och gick ut. "Sorry Hanna." Sa jag generat. "I forgot you were here." Jag bet mig i tungan, det där var nog det värsta man kan säga till en tjej. Att man hade glömt att hon var här, hon skulle utan tvekan bli arg på mig.
"Thats okay." Sa hon och ryckte på axlarna. Jag kollade förvånat på henne, hon var verkligen annorlunda, på ett perfekt sätt.
"I bet we should go then." Sa Harry och reste sig upp. De andra killarna reste sig också upp och kollade menande på mig och Hanna. "What?" Mimade jag åt dom. Dom skakade leende på huvudet och gick ut.
"Sorry, again." Sa jag och satte mig bredvid Hanna i soffan.
"Thats okay, again." Sa hon och skrattade.
"What do you want to do?" Frågade jag. "But its not many things do to here, in a hotelroom." Tillade jag.
"Just chill maybe, I had a big mathexams today, so I am kind of tired."
"Yea, me to. Lots of interviews, its fun but very exhausting."
"I understand that, do you even get lots of sleep?"
"No, actually not. Sometimes we get back to the hotel like 11 pm and then we get up 6 am. We did today actually."
"Oh, then you must be so tired, I shoulnt keep you awake!" Sa hon.
"Im with you, then Im happy. Even if Im tired." Hon log mot mig, hennes blåa ögon verkligen strålade. Jag böjde mig fram för att kyssa henne, hon besvarade kyssen. Plötsligt slutade hon.
"When are you going to leave Stockholm? Cause I dont want to fall in love with you if you are going away."
"You know I need to leave soon, I think its a week." Sa jag. "But we will keep contact right?" Sa jag. Hon nickade och log. Hon böjde sig fram för att kyssa mig. Kyssen höll på ett tag, sen så låg hon hela kvällen i mina armar medans vi såg på tv. Livet kunde inte bli bättre.
_______________________________________________________________________________________
Zayns perspektiv:
Jag gick ut och såg sen Hanna kolla konstigt på mig. "Shit!" Tänkte jag och kollade ner på mina mörkblåa kalsonger, jag hade helt glömt bort att hon var här. Jag kollade på henne, hon kollade chockat på mig. "Sorry!" Sa jag och låste in mig på badrummet igen. Jag skulle sätta på mig mina byxor när jag kom på, jag hade gått in i badrummet utan kalsonger, så jag hade inga byxor här inne. Jag öppnade långsamt dörren.
"Boys...?" Sa jag och stickte ut huvudet ur dörrspringan. Alla killar kollade på mig helt röda i ansiktet, det syntes att dom hade skrattat. Dom skrattade fortfarande. "Could you please give me my pants?"
"Why dont you come and get them yourself?" Sa Louis och vek sig dubbel av skratt.
"Its not funny!" Väste jag.
"Okay, sorry man." Sa Louis och reste sig upp och började gå i rikting mot mitt sovrum. Han hämtade mina mjukisbyxor och slängde in dom i badrummet.
"Thanks." Sa jag och låste dörren. Jag satte snabbt på mig byxorna och gick ut. "Sorry Hanna." Sa jag generat. "I forgot you were here." Jag bet mig i tungan, det där var nog det värsta man kan säga till en tjej. Att man hade glömt att hon var här, hon skulle utan tvekan bli arg på mig.
"Thats okay." Sa hon och ryckte på axlarna. Jag kollade förvånat på henne, hon var verkligen annorlunda, på ett perfekt sätt.
"I bet we should go then." Sa Harry och reste sig upp. De andra killarna reste sig också upp och kollade menande på mig och Hanna. "What?" Mimade jag åt dom. Dom skakade leende på huvudet och gick ut.
"Sorry, again." Sa jag och satte mig bredvid Hanna i soffan.
"Thats okay, again." Sa hon och skrattade.
"What do you want to do?" Frågade jag. "But its not many things do to here, in a hotelroom." Tillade jag.
"Just chill maybe, I had a big mathexams today, so I am kind of tired."
"Yea, me to. Lots of interviews, its fun but very exhausting."
"I understand that, do you even get lots of sleep?"
"No, actually not. Sometimes we get back to the hotel like 11 pm and then we get up 6 am. We did today actually."
"Oh, then you must be so tired, I shoulnt keep you awake!" Sa hon.
"Im with you, then Im happy. Even if Im tired." Hon log mot mig, hennes blåa ögon verkligen strålade. Jag böjde mig fram för att kyssa henne, hon besvarade kyssen. Plötsligt slutade hon.
"When are you going to leave Stockholm? Cause I dont want to fall in love with you if you are going away."
"You know I need to leave soon, I think its a week." Sa jag. "But we will keep contact right?" Sa jag. Hon nickade och log. Hon böjde sig fram för att kyssa mig. Kyssen höll på ett tag, sen så låg hon hela kvällen i mina armar medans vi såg på tv. Livet kunde inte bli bättre.
Kapitel 7 - Andra mötet
Senaste: "Wanna come to my hotel. I dont want the paparazzis go nuts about us if were outside."
"Yea, sure. I'll be there!"
_____________________________________________________________________________________________________
Jag satte på mig mina gråa mjukis byxor och en blå munkjacka. Klara ville att jag skulle ha något mycket, mycket finare på mig. Men vi skulle ju bara vara på Zayns hotellrum, så man behövde inte vara särskillt fin.
"Okej, är du redo? Er andra dejt!" Sa Klara och kramade om mig.
"Jag vet, helt sjukt." Sa jag och kramade om henne. "Tack för att du släpade dit mig, jag tror nästan att jag är kär i honom." Viskade jag.
"Jag är glad att du äntligen träffat din drömprins." Viskade hon tillbaka. Jag log mot henne. Zayn var den snällaste, gulligaste, roligaste och finaste kille jag någonsin hade träffat. Klara hade rätt, jag hade träffat min drömprins.
"Yea, sure. I'll be there!"
_____________________________________________________________________________________________________
Jag satte på mig mina gråa mjukis byxor och en blå munkjacka. Klara ville att jag skulle ha något mycket, mycket finare på mig. Men vi skulle ju bara vara på Zayns hotellrum, så man behövde inte vara särskillt fin.
"Okej, är du redo? Er andra dejt!" Sa Klara och kramade om mig.
"Jag vet, helt sjukt." Sa jag och kramade om henne. "Tack för att du släpade dit mig, jag tror nästan att jag är kär i honom." Viskade jag.
"Jag är glad att du äntligen träffat din drömprins." Viskade hon tillbaka. Jag log mot henne. Zayn var den snällaste, gulligaste, roligaste och finaste kille jag någonsin hade träffat. Klara hade rätt, jag hade träffat min drömprins.
Jag satte mig på ett ledigt säte på tunnelbanan. Det var ganska tomt, vilket var skönt. Jag var klastrufobisk så jag klarade inte av tajta utrymmen.
"Nästa, Gamla stan." Sa rösten i tunnelbanan. Jag reste mig upp och började gå mot dörrarna. Jag skulle snart få träffa Zayn!
Dörrarna öppnades och jag började gå mot utgången.
Jag knackade på deras hotellrums dörr. En en gång öppnade Niall.
"Hi Hanna!" Sa han och log.
"Hi Niall."
"Zayyyn, Hanna is here!!" Ropade Niall och började gå in i rummet. Jag hände av mig jackan och tog av mig skorna.
"Im in the bathroom, tell her I'll be there in a minute!" Ropade Zayn.
"Prepare yourself for wait in half an hour." Sa Niall och log. "He'll never leaves the bathroom."
"Haha, okay." Sa jag och satte mig tillrätta i soffan. Sen började de andra killarna strömma in. Alla hälsade glatt, förutom Harry som tog min hand och kysste den.
"Harry, stop it!" Sa Liam och knuffade honom. "Exuse him, he has an interest for beautiful ladies." Ursäktade Liam.
"Its okay." Sa jag och log.
"So, what are you and Zayn doing tonight?" Frågade Louis.
"I think were just gonna chill. He said he didnt go out cause the paparazzis would go nuts. I really understand him."
"Yea, they can be kind of iritating sometimes." Sa Louis.
"One time their climbed up to our balkony just to take picture when I was with Danielle." Sa Liam. "Shes my girlfriend."
"Aha, okay. She's a dancer right?" Frågade jag. "And Eleanor is a model?" Frågade jag Louis.
"Thats right!" Sa dom i kör.
Plötsligt öppnades badrummsdörren och Zayn kom ut, med bara kalsonger.
Kapitel 6 - Sms
Senaste: "Oh, before the boys came in. What did we do?" Sa han plötsligt och log mot mig. Jag log tillbaka.
"I dont know." Jag ryckte på axlarna.
"But I do." Han böjde sig fram och kysste mig. Äntligen fick jag min första kyss.
_________________________________________________________________________________________________
Jag log vaken, jag kunde verkligen inte somna. Hela kvällen hade jag varit hos Zayn, det var riktigt mysigt. Jag hade till och med fått min första kyss. Vi skulle ses snart igen, innan dom åkte vidare. Det kändes hemskt att dom skulle åka igen, men dom var ju på turné.
Jag kollade på klockan. Den var 02.43. Jag hade legat vaken sen 23.00. Jag hade bara legat vaken och stirrat upp i taket. Jag tog upp mobilen. Jag hade lagt in Zayns nummer. Kanske skulle jag smsa Zayn...? Fast jag vågade inte. Dom skulle ha en konsert och en massa intervjuver dagen därpå. Jag skulle bara väcka honom. Jag la undan mobilen och fortsatte stirra upp på väggen.
Plötlsigt pep mobilen till. Jag tog fram den. Det var Zayn, han hade smsat mig! Jag läste ivrigt.
"Hi Hanna. Sleepin? ;)" Jag skrev snabbt tillbaka.
"No, I cant :/."
Hans sms kom bara några sekunder efter. "Me neither, wonder why."
"Yea..."
"Its weird that both of us cant sleep."
"Yea, kind of"
"It was maybe our... date?"
Jag log, det var en date altså! "Yea, Im sure it was. It was fun :)"
"Agree."
Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara.
"When shall we meet next time?"
"Wait, Im just gonna check my schedule." Jag väntade. Strax efter kom smset. "I can tomorrow 4.30 pm. For two hours."
"Sounds great!"
"Wanna come to my hotel. I dont want the paparazzis go nuts about us if were outside."
"Yea, sure. I'll be there!"
___________________________________________________________________________________________________
Kort inlägg, förlåt. Hinner inte mer nu!
"I dont know." Jag ryckte på axlarna.
"But I do." Han böjde sig fram och kysste mig. Äntligen fick jag min första kyss.
_________________________________________________________________________________________________
Jag log vaken, jag kunde verkligen inte somna. Hela kvällen hade jag varit hos Zayn, det var riktigt mysigt. Jag hade till och med fått min första kyss. Vi skulle ses snart igen, innan dom åkte vidare. Det kändes hemskt att dom skulle åka igen, men dom var ju på turné.
Jag kollade på klockan. Den var 02.43. Jag hade legat vaken sen 23.00. Jag hade bara legat vaken och stirrat upp i taket. Jag tog upp mobilen. Jag hade lagt in Zayns nummer. Kanske skulle jag smsa Zayn...? Fast jag vågade inte. Dom skulle ha en konsert och en massa intervjuver dagen därpå. Jag skulle bara väcka honom. Jag la undan mobilen och fortsatte stirra upp på väggen.
Plötlsigt pep mobilen till. Jag tog fram den. Det var Zayn, han hade smsat mig! Jag läste ivrigt.
"Hi Hanna. Sleepin? ;)" Jag skrev snabbt tillbaka.
"No, I cant :/."
Hans sms kom bara några sekunder efter. "Me neither, wonder why."
"Yea..."
"Its weird that both of us cant sleep."
"Yea, kind of"
"It was maybe our... date?"
Jag log, det var en date altså! "Yea, Im sure it was. It was fun :)"
"Agree."
Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara.
"When shall we meet next time?"
"Wait, Im just gonna check my schedule." Jag väntade. Strax efter kom smset. "I can tomorrow 4.30 pm. For two hours."
"Sounds great!"
"Wanna come to my hotel. I dont want the paparazzis go nuts about us if were outside."
"Yea, sure. I'll be there!"
___________________________________________________________________________________________________
Kort inlägg, förlåt. Hinner inte mer nu!
